Aftonbladet – 20 oktober 1859, sida 2

Ni är således — Marmaduke Burg), svarade den förre med värdighet och allvar; den titel, hvarunder ni hittills Känt mig, blef mig förlänad af den förre konungen i Spanien. Det uppstod ett ögonblicks tystnad. En stund förgick, innan: lorden — som stod. der prydd med alla de yttre utmärkelser, som kunna komma Englands. yppersta ädlingar till del, hvars vapensköld var utan fläck, hvars namn äradt — innan ban i all dess vidd kunde fatta den skymf och olycka, som drabbat honom. Men då han kom till full besinning, kastade han en djupt förebrående blick på sin maka. Om jag blott vetat detta förr; sade han halfhögt. M Lilini! utropade grefvinnan bedjande, haf förbarmande med min familjs heder, med min dotters anseende. Jag är rik; allt hvad ni förlorat skall blifva er återgifvet, Bespara mig den smärtan att hafva krossat .min makes hjerta. Förbarmandel Vänd ertill eder dotter, myladys, svarade Lilni rörd; den föraktlige mans öde, med hvilken hon är förenad, ligger i hennes händer. Uti Eugenias Wm Ja. Hon vet det pris, för hvilket jag vill samtycka att skona honom., Tala, min doftter, sade modren häftigt. Men Eugenia teg. Hon hoppades ännu, att giftet skulle rädda henne från den hotande skymfen, och kastade en trotsig blick på den ädle mannen. Ni slösar edra böner på klippan, mylady, sade lorden föraktligt. Min hwtru! Min huströ! Har du då intet bjerta ? utropade amerikanaren förtvifad. Mitt sista hopp står till er, mumlade den olyckliga modren och försökte kasta sig på knä för Lilini. Men han hindrade henre derifrån, Hans hjerta var djupt skakadt af hennes sorg, men minnet af Isabella och Harold samt det löfte han gifvit gjorde honom obeveklig. Det är verkligen omöjligt, sade han; jag