Aftonbladet – 19 oktober 1859, sida 2

Då Brandon kommit uppför nyfvudtrappan i Melbourg House, frågadede båda bolisinnnen efter hans namn. Den objudna gästen ansåg dem vara några af betjeningen utan livre och sade det utan tyekan. Då är ni kanske så god och följer mig,, sade den ene af dem. Hvarthän ? Ve Till konservatoriet, der grefven möter er, min hesrex Aha, den gamla narren börjar ge med sig, tänkte Brandon och kände sig belåten mer i någonsin med. det steg han tagit, han trod.: sig väl få behandla en friboren och upplys: amerikanare efter behag! Nej, nej, det lyckas inte så lätt. Nå, så rör på benen, karl; jag är färdig att gå medv, tillade han med hög röst. Den här vägen, sir., Konservatoriet, eller växtrummet, som sträckte sig utefter husets hela bredd och stod i förbindelse med salongerna, var rikt upplyst. Två springbrunnar af marmor spredo svalka och friskhet i en temperatur, som mängden af lampor annars skulle gjort svår att uthärda. Det hela var som en dröm ur sagor-nas land och en skapelse, sådan endast dem största rikedom och ädlaste smak kunde framtrolla, under Englands klimat. Växter från hvarje land — de ädlaste blommor spredo en ljuf vällukt och tjusade ögat genom sin; färgprakt. Camara, med sina vackra, hvita blomreor och sin fina parfym, Polemaina, som Plinius säger oss att konungar täflade om äran att hafva gjort känd, och den spanska jasminen förhöjde genom sin enkelbet de lysande praktväxterna från tropikländerna och Asien; men anläggningens prydnad:var dock en Vanilla, som hk en vinranka slingrade sig utefter rum-mets väggar och tak. En rätt treflig tillställning det här,, tänkte Brandon, i det han tittade sig omkring; jus: passande att röka sin cigarr och dricka sim konjak efter middagen. i(Farts. fölier.)