Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 3

löse förbrytaren till räkenskap för detta förfärliga dåd. Strax efter Melbourgska familjens återkomst till London fordrade grefvinnan af sin make att ban skulle lösa sitt löfte, att bevilja hvad hon önskade; Lorden erkände sin förbindelse, och hon meddelade honom till följd deraf sin tidigare kärlek och giftermål samt att Eugenia var hennes dotter. Den stolte pären led f bitter barm och blygsel, då han tänkte på sin lågsinnade, oförskämde måg, men löftet var gifvet och måste hållas — grefvinnan erböll förlåtelse för sih klandervärda tystnad rörande sina tidigare öden. Du är ej skyldig mig någon tacksägelse, sade han, ty jag är tvungen till detta medgifvande — bättre åtlöje än vanheder. Det är min vilja, tillade han, att alla våra vänner skola bjudas på en stor bal och mrs Brandon Burg vid detta tillfälle presenteras som din dotter.n Det låg en sådan stränghet i hans min och röst, att grefvinnan endast vågade hviska Brandons namn. Nej, aldrig utropade lorden; aldrig skall han mer komma inom mina dörrar! I detta afseende är mitt. beslut orubbligt. Eugenia är din dotter,, tillade han med manlig bestämdbet; det ligger ingen vanära i hennes börd. O, att jag hade vetat detta förut! — Mycket lidande skulle då blifvit oss besparadt, Hon har rättighet till en mors ömhet; den kommer endast alltför sent. Eugenia villjag emottaga och om nödigt är beskydda, men aldrig dem hon valt till sin make. Och utan att afvakta något vidare svar, steg den förolämpade mannen upp och lemnade rummet. (Forts. följer.) fl