Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 3

Påföljande morgon reste alla, utom Snape och öfriga tjenare, till London. Ehuru ett par stadstjenare voro till hands med arresteringsorder, uppmanade Snape dem försigtigtvis att ej verkställa den förrän det blefve natt. Ännu funnos skaror af grufarbetare och arrendatorer i den lilla staden, och försöket kunde utfalla illa nog för alla, som befattade sig dermed. : Derjemte hade han ett annat skäl. Han ämnade nemligen sjelf följa med till skottens bostad. Det var midnatt, då han, åtföljd af sina handtlangare, knackade på dörren. Kom in, ropade en röst, som han misstog för den gamle mannens. Förvaltaren letade sig väg i mörkret, in i det lilla förmaket, der han till sin öfverraskning, i stället för den, han kommit att arrestera, varseblef wvå främlingar af. ett allvarsamt och beslutsamt utseende, med någonting eget i sättet och uppsynen, som ingaf honom en viss oro. Är doktor Curry hemma? frågade han. Rest till London. Än Peter Bodger, hans betjent? . Också ditrest. Nå, i det fallet hafva vi ingenting bär att göra, inföll Snape, rätt nöjd att komma derifrån. : i ,Men vi hafva det, inföll den äldste af de I båda främlingarne, i det han sprang fram och fattade honom i kragen, medan hans kamrat satte på honom handklofvar. Hvad är er menirg? stammade den darrande brottslingen. Ni är arresterad för mord, det: är allt. Den gamle herrn, som bor här i huset, sade oss att ni säkert skulle komma och söka honom; derföre hafva vi inväntat er här. Poliskonstaplarne — ty det voro de — vi