Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 2

vinnan och vågade ej se på sin make som ej kunde säga ett ord af förvåning och harm. Vicomtens och hans båda vänners ohejdade löje ljöd plågsamt för hans öron och öfvertygade honom att han satt sig i en högst ofördelaktig belägenhet. I nästa vagn, mina herrar,, fortfort Brandon, hafva vi sonen och arfvingen af min högtärade vän, grefven; jag menar den der i hvita rocken, som ser simplast ut af dem alla tre. Det är just han som är kandidat för grefskapet. T Tre hurra för kandidaten ! skreko de närvarande.: Ja, det är rätt,, sade deras husbonde, som började lifvas genom sin egen vältalighet, gifven honom ännu ett hurra och edra röster sedan., Han skall hafva dem, ropade arrendatorerna. j Det är mera bevändt med honom än han ser ut för, fortfor Brandon med en slug blinkning; men allt skall ha sin tid, som alligatorn -sa, när han lade sina ägg i sanden. Han är en ung man, som jag högaktar och vill hjelpa fram i det offentliga lifvet. Han är inte särdeles van att hålla tal, och derföre tackar jag er på hans vägnar. Skynden eder utan vidare besinning ull valet! och gifven bonom alla edra fria och oberoende röster samt plocken sönder hans medtäflare i tusen bitar. Ja, ja, det skola vi görals skreko de flesta af hans åhörare. Om någon på mitt gods sätter sig emot honom, så blir han bortkörd. ,Hör, hör, hör Och får smaka piskan på köpet. Hör, hör! S ; Jag tål inte något tyranni; alla menniskor äro jemnlika, utom negrerna förstås, Mitt