Aftonbladet – 15 oktober 1859, sida 2

orden var hans, om han blott lyckades få sin son i underhuset för Cumberland. lan uttryckte denna sin önskan: för sin m. kö öch lofvade att bevilja hvad helst hon .nskade, om hon: blott kunde inverka på Brann Burg i detta afseende. Grefvinnan Melbourg lyckades v::kligen förmå sin afskydde måg till ett löfte att befordra den unge vikomtens va!, och Albert Mortimer skickades till Burg Hall, för att bearbeta saken och ordna allt till egendomsherrens och hans förnäma gästers ankomst, ty under ett anfall af skrytsam gästfrihet hade han bjudit hela Melbourgska familjen och dessutom ett par unga gardesofficerare — goda vänner till vicomten — till sina gäster under det pågående valet. : Den dag, då Brandon och hans gäster skulle anlända, hade, tack vare Alberts outtröttlige omsorger, hvari han, besynnerligt nog, blifvit nitiskt understödd af den gamie sarkastiska doktor Curry, allt blifvit ordnadt på bästa vis till ett smickrande emottagande. Redan tidigt på morgonen hade storgatan i den lilla staden Alston Moor blifvit festligt prydd med gröna kransar och brokiga vingar och flaggor. Midtför värdshuset stod ordet: välkommen, prydligt sammansatt af blommor i alla färger och skiftningar. Nästan alla dess invånare voro utstyrda i sina bästa drägter, och allt vittnade om en högtidsdag för hela befolkningen, Utom dessa tillredelser skulle en procession till häst af alla godsets underhafvande möta de resande, och den äldsta af arrendatorerna skulle läsa upp en adress. Lusteldar i gröngräset och på höjderna, en hel stekt oxe i parken och dertill öl, så mycket man önskade dricka — det var hvad som anordnades för att lifva folkmassans glädjeyttringar, gifva en falsk 6clåt åt den lågsinnade, ränkfulle äfventyraren och hos lord Melbourg stadfästa en öfvertygelse om hans stora inflytande i orefskapet. j Några aflägsna glädjerop tillkännagåfvo randon Burgs och hans sällskaps ankomst,