Aftonbladet – 15 oktober 1859, sida 2

makt öfver oss, och minnet af de kära döde gör tanken på grafveni.mindre fasansfull,. Hvad ;som återstår att säga om Adelaide de Coureie kan anföras i ett kort sammandrag. Alltsedan — Lilini först blef bekant med Nancy, hade hon i högsta grad ådragit sig hans intresse och uppmärksamhet, Hennes drag ingåfvo honom ett obestämdt, underbar bopp, och efter outtröttliga efterforskningai fann han sig snart förviesad om att Nancy var det förlorade och länge begråtna barnet af honom och. hans ungdoms maka. Djupt rörd genom denna öfvertygelse, skyndade han till Paris, till det kloster der madame de Courcie funnit en tillflykt, för att meddela henne detta. Men ban kom för sent! En härjande farsot, som skördat många offer, och hvarunder hon med outtröttligt nit egnade sig åt de lidapdes skötsel och vård, hade några få dagar förut lagt henne i grafven, Stum och med torra ögon — ty den djupaste sorgen har icke ord och tårar — stod han vid den gröna kulle, som gömde hvad han älskat högst i lifvet, Vid nennes graf svor han att egna sitt återstående lif åt deras völ, hvilkas öde till en stor del låg i hans händer — åt den dotter, som det skulle blifva hans första omsorg att adoptera, åt de vänner, som väntade sin lycka genom hans bistånd, åt de underbafvande, som blifvit så vårdslösade under en lång följd af år och som det blifvit hans pligt att upplysa och värna. Ingen, som såg den allvarsamme, stilla mannen vandra framåt på Paris gator, kunde ana hvilken vändpunkt denna. dag varit i hela hans lif. Några dagar sednare var han åter i London. TRETTIOANDRA KAPITLET: Grefve Melbourg had emellertid varit i den lifligaste oro och förväntan, att Brandon Burg skulle förklara sina afsigter med afseende på det snart tillstundande, valet, ;, Strumpebands