Aftonbladet – 14 oktober 1859, sida 3

Den säger jag endast åt honoms, svarade bans klient, ty skulle: han neka att rädda mig, så må hemligheten dö: med mig. Men ni måste göra mig. en vigtig tjenst, för hvilken ni sjelf må bestämma ert arfvode — ni skall förskaffa mig tillfälle att få tala med honom, om han verkligen lefversoch är i England. Mr Tye tog afsked, med löfte att följande dag återkomma och rapportera hvad han lyckats upptäcka. å E TRETTIOFÖRSTA KAPITLET, Skymningsbrasan hade brunnit ned i det höga, något dystra rummet i Clarendon Hötel, der grefve Lilini bodde. Spanionren satt ännu framför spiseln med ett öppnadt bref i handen, och då elden ögonblickligt flammade upp och skenet föll på den höga, fårade;pannan, kunde: man; läsa derpå i tydliga; drag en nyligen genomkämpad smärta och vunnen seger. Allt är således slat,, sade han sakta; hoppet att nu vinna ersättning för min ungdoms förlorade sällhet — detta hopp, som jag ett ögonblick hyste — är åter försvunnet. Men må varal hon har kanske rätt. Qvinnan, den ädla, den renbjertåde qvinnan bedrager sig sällanhäri. Sällbet! — kan man icke lefva utan. sällbet? Har jag icke: ändock ett mål? Mina fäders! gods; jag skallvåtervinna det och der lefva för de mångas Väl, som så länge saknat en god, en faderlig husbonde — Han steg upp och ringde. Hans gamle tjenare kom, in med en. lampa, : : Lilini satte sig vid bordet, skuggade sina ögon med handen emot det klara lampskenet och läste igenom. brefvet ännu! engång, Det lydde sålunda: .Min vän! Om jag ej visste att du, som jag, hade lidit, djupt och outsägligt lidit, och om Jag, ej äfven visste att. vi båda segrat — att vi lärt.oss, det lifvet bar en ädlare be