Aftonbladet – 14 oktober 1859, sida 3

Har ni sjelf sett honom dö? frågade juristen kallt; har ni vakat öfver hans sista andetag, hört den sista dödsrosslingen? Om det icke så är, så gör ni bäst uti att misstro all annan försäkran derom. Helsman började få en betänksam min. , Hurudan var den mannen ? frågade hans äst, : Han var mild som ett lam emot dem han älskade,, svarade mördaren, hvars öfvertygelse började rubbas, och modig som ett lejon emot dern, som skadade och förtryckte honom. Han var ingen vanlig menniska. Det var endast genom håns hjerta, hans ömhet, som vi förmådde krossa HKonom.,. Ni och sir John ?, Ja.n Lita då på, min bästa sir,, sade juristen, att det är honom som I båda hafven att tacka för ert fall. Jag uttalar icke ofta en öfvertygelse, som ni vet, men då jag gör det, så kan ni tryggt förlita er derpå, Det är icke inför domarebordet som er sista strid: med denne fruktansvärde fiende måste utkämpas, eller med lagens våpen, utan genom andra medel och på en annan plats. Besinna er väl: har ni intet medel att blidka honom? Jag menar nuw-ej genom tårar-och böner? Nej, inteto, svarade Helsman. sVänta dock, tillade han, träffad afren hastig erinran. On: det verkligen är han, så kan jag till någon del ersätta bvad ban förlorat. Det första ni måste göra, fortfor mr Tye. är att säga mig hvad han heter. Den Dbrottslige mannen uttalade långsamt och med motvilja Marmaduke Burgs namn. Juristen, skref upp det i sin plånbok, utan tecken till öfverraskning eller rörelse. Om han lefvers, sade han, så skall jag finna honom, Och den ersättning I kunnen bjuda ho..om —V