Aftonbladet – 14 oktober 1859, sida 3

sade han; jag bör förklara det. för hela verlden..; Det, qvittar mig lika, huru ;jag må förödmjuka mig. Jag skall utan tvekan nedlåta mig ända till, böner för, Adelaides skull. Detta var ett steg, som bedragarne ej hade beräknat, ty -Helsman hade hela tid-n hands lat under Richard Burgs ledning. Det hotade att blotta deras ömsesidiga nedrighet och — hvad som var ännu värre — att blottställa dem för såväl öfverste Hardys som ; Marmasdukes vrede, FR SNär reser; du till Cumberland ?!; frågade. han ochysökte dölja sin förlägenhet: under byckladt deltagande. if SS I -morgonp, svarade. den unge mannen, utan att misstänka något. ondt... Helsman reste redan samma afton, för att varna sin. ovärdige: medbrottsling för den fara, som hotade dem. De afundsamma och hämndlystna äro van ligtvis fega. Egaren till Burg Hall erfor en ännu högre grad af fruktan än Helsman, och som ett brått, genom en följd af förvillelser, ovilkorligen,deder till. ett. annat, -kommo:. de öfverens-om att Marmaduke skulle rödjas ur vägen, och den man, som han så länge ansett såsom sin ivän och förtrott s:na dyraste hemligheter, åtog sig.att utföra detta dåd. Bröderna möttes, liksom af-en händelse, i parken, der den tillämnade mördaren hade fördolt sig, och en bäftig ordvexling uppstod; Alldeles utom sig genom Richards vägran att återkalla de smädelser han skrifvit till öfverste i Hardy, lemnade Marmaduke honom och störtade: nästan vansinnig af vrede och-smärta in i skogen. Det var stark skymningg-ett: skott hördes — hån vände om och fann sin grymme broder illa sårad. I den ovissa dagern hade Helsman tagit;Cain för Abel. Reha , Forts. följer.)