Aftonbladet – 14 oktober 1859, sida 2

Inte, såvida ni ej blir öfverbevisad och dömd, ty då hemfaller den till kronan ; men detta är förhållanden, som ni gjorde bäst att rådfråga er advokat om; min enda pligt är att bevaka er. Jag kan ju icke heller visiteras? längtade Helsman att fråga, men försigtigheten .gjorde honom stum. Han såg att han hade att göra med den, som han hvarken skulle lyckas muta eller öfverlista, och att ett enda oklokt ord kunde förstöra det ringa hopp han egde att undangömma brefven. Vid ankomsten till Charlton blef den anklagade genast förd inför öfverste Bryant, som hos sig hade tre eller fyra: andra magistratspersoner. Han kände dem alla personligen, men ingen af dem besvarade hans helsning. Är det nödvändigt, mina herrar, sade han och låtsade ett mod, som han var långt ifrån att känna, att jag skall behandlas såsom en öfverbevist brottsling, äfven innananklagelsen emot mig blifvit gjord? Han upplyfte sina fängslade händer medan han talade. Tag af dem under förhörety, sade domaren till polismånne :. Jag skulle först önska visitera fången. Det betydelsefulla leende, som åtföljde dessa ord, vittnade om att den erfarne rätltstjenaren fullkomligt hade fattat meningen med de frågor Helsman gjort honom under resan; Domaren nickade till bifall. Allt hvad som fanns i mördarens fickor lades på bordet. Det bestod af en väl fyld börs, en guldklocka och. en plånbok, som äfven innehöll flera bref. Dessa sednare ges nomlästes med största uppmärksanihet af en gammal jurist med ett vördnadsvärdt utseende, vid hamn Rackham. Efter att hafva genomögnat dem, lemnade han ett om sender till domaren.