hvill.en myndighet utfärdat en sådan Befallning. Polisbetjenten räckte domaren arresteringsordern. Den var utfärdad af öfverste Bryant, en megistratsperson nära Charlton. Detta är något löjligt misstag! utropade fången, hvars säkerhet började återkomma, då han tänkte på att den enda man, som kunde uppträda som vittne mot honom, var död — eller ock är det måhända ett försök af någon hemlig fiende, att beröfva mig min frihet just nu, då den är mig högst nödvändig, för att kunna bevaka mina intressen. Jag önskar att det må få en så lycklig utgång, anmärkte domaren, i det han räckte arresteringsordern åt sin skrifvare, som gaf den tillbaka åt polisbetjenten. Om ers nåd endast ville höra —v Det skulle tjena till intet, till alldeles intet, inföll den förre och gaf. polisbetjenten på samma gång ett tecken att föra bort honom. Då fången, ett rof för fruktan — vi önskade oss kunna säga samvetsqval — fördes ut från domsalen, förmådde honom ett dämpadt skratt, som träffade hans öra, att vända sig om. Den häpnad, som intog honom, var större än som kan beskrifvas, då hans. blick föll på kassören och Zigenaren Jack, hvilka betraktade honom med en triumferande min, ej olik den, som ett par jägare kasta på ett vildt dur, som de slutligen lyckats fånga i snaran. Icke dödal mumlade han; de äro icke döda ! Repet är säkrare än kul .n, sade kassören med en hämdlysten blick och så högt, att Helsman måste höra honom. Den graf, som bödeln gräfver, ger aldrig ter sina dödap, tillade hans följeslagare. (Forts. följer.)