Aftonbladet – 13 oktober 1859, sida 2

bestulit, för att gripa honom, åto middag vid samma bord. Sådana missbruk böra icke längre tillåtas. och vi hoppas att snart se dem afskaffade. TRETTIONDE KAPITLET. Skapade att glädjas, törstande att finna Sällheten i lifvet, dock vi döda den. Glömma hvad vi ega — längtande vi sträcka Famnen mot en framtid, som är mörker blott. O, hvarför ej glade njuta af den lycka, Som oss blifvit tillmätt af en mild Försyn, Lemna i Dess händer så vår sorg, som lycka, Himlalån, de båda, till vårt sanna väl? W. Beattie. Ärlighet varar längst,. Det ligger mycken visdom i gamla ordspråk; ty ett ordspråk är uppkommet af erfarenheten och är kanske det enda barn, som aldrig än bedragit sin mors förväntan. Ordspråk äro såsom vägvisare, hvilka de, som vandrat före-oss på lifvets stig, vänligt hafva upprest der vägarne dela sig, på det att framtida resände må veta hvarthän de skola färdas, ch det är icke vår tids minsta dårskap att missakta ch bele, dem. Våra da: ars samhällslif lyder ingen mått, ingen försigtighet. :Vinstbegäret är den ignis fatuus, som vi. alla följa — den usla afgud vi tillbedja, och de offer, som stundligen nedläggas på dess altare äro dess bedragne tillbedjares heder och lycka. ; Olika de flesta andra falska gudars altiren, ligger den :förfärliga andens, tempel i en dal, så djup, att den väg som leder dit, är mer än vänligt brådstörtande.. En gång väl derione, är det ganska få som hafva styrka nog att vända tillbaka. -Icke en gång de betecknande vårdar som öfverallt mota deras steg — spillrorna af ett förstördtvälstånd,. fläckad heder, olyckliga hem, krossade hjertan — ja,