Eu bref. Du! Jag har i mina tankar skrifvit många oskrifna svar på dina sommarbref, men börjar komma på tanken, att de icke ilängden varda dig till nöjes. Står emellertid fast dervid att de bästa bref äro de som icke skrifvas. I ditt kära Dalarne har jag denna sommar bara tittat in. Kan Likväl glädja dig med att det än är det kärnfriska landet, der vi båda lefde lyckligt. båda sågo poesien ini själen. Du vet -törhända icke att en Upsalalärd för icke så länge sedan betökt Dalarne. I sin bok om Dalallmogens folklynne m. m. (Jag och säkert äfven du, som i Dalarne icke förmärkt något fä-lynne, skulle helt oskrufvadt sagt: Dalfolkets lynne) ordar ban om en genomgående brist på allt poetiskt och romaneskt, som skulle råda i norra Österdalarne, således i det egentliga Dalarne. Ingenstädes hörde han en ton (!) af den melodiska folkvisan ... ingenstädes visste man -berätta en folksaga, en sägenn, o, ä v. Väl förnam han någon gång vallhjonets långt utdragna toner, framtvingade ur de långa struthornen ... men ingen egentlig melodi hördes dervid. F) Du har af Orusevstolpes sista månadshäfte inhemtat, hurusom två studenter en gång vandrade lång. väg för att se det beryktade Elfkarlebyfallet, och att de först