Scaliger t. ex. och dessa Sabmasws, Vorstius, Episcopius, Heinsius, Polliander m. fl., med sina starka drag och stora skägg, utan alla ordnar och band! Sannerligen en hel lärdomshistoria, och en krigshistoria tillika. Bland 17och 18-talets gubbar deremot egde här ytterst få em sådan dugtighet i det yttre. De fleste se hopkryv pta ut, icke så litet karrikatyraktiga. Boerhave strålar deribland som en herrskare. Äfven vid Gomar och Wyttenbach, Rulnken och Hemsterhuis dröjer blicken längre. Först med Brugmans, botanisten, uppträda ordnarne på den lärdes drögt. Man lemnar icke denna sal utan ett djupt intryck. . Och detta intryck stärkes, då man i en af stadens kyrkor, S:t Petri kyrka, gör en vandrimg öfver flera af dessa mäns grafvar. Man ser nemligen der t. ex. Boerhaves monument, en marmorsten med urna på, enkel. som det anstår en stor men, och med den storartadt enkla inskriften: Salutifero Boerhavii Genio sacrum. Vidare ser man Clusii och Scaligers, Dodonei och Brugmans m. fi. minnesvårdar, jemte en hel mängd andra, nya och gamla om hvarandra, men de flesta, åtminstone de äldre, så enkla och obetydliga. att man förvånas, hurusom det rika Holland, öfver hvilket dessa män utbredt en sådan glans, kunnat göra så litet i yttre måtto för deras minnen. Hvar är Weswninster Abbey här, frågar man sig? Hvar till och med endast Upsala domkyrka med sina monumenter? — Men — det är sannt, Holland har icke något sinne för centralisation, icke ensi de dödas rike. Och derföre ligga dess hädangångne amiraler i den och den kyrkan, dess lärde i den och den; och der och hvar träffar mav ett och annat af dess gamla skaldenamn. — Leyden har emellertid den största samlingen af dylika vårdar på ett ställe. Men efter vi kommit att tala om Hollands stora män, hvar ligger då Erasmus Rotterdamus begrafven? — I Basel. Hans staty står på ett torg i Rotterdam, omgifven af mångelskor och antiqvariska bokhandlare, så att han ännu i dag får liksom njuta af den angenäma lukten från gamla böcker. — Än Spinoza? ... Ej ett tecken, som erinrar om honom. Åtminstone lyckades jag ej upptäcka något. Han var den förste jag efterfrågade. Jag sökte hans namn i Amsterdams synagogor. Men det var med medvetande om att det der troligen icke var att finna. Ty han blef ju utvisad ur synagogan. Och — i kyrkano, den kristna kyrkan ... der ville han ju icke vara. Och den har också intet att om honom förkunna — den fritänkaren. Spårlöst synes hans yttre lif varit. Han, den store protestanten, som liksom var en inkarnation af det på hans tid fritt tänkande Holland — dit, som bekant är, äfven Cartesius tog sin tillflykt under några år af sitt lif — synes ej hatva haft mycket att luta sitt hufvud till. Född af landsfiyktiga judar och sjelf landsförvist ur det judiska Amsterdam, dog han i Haag. Men intet erinrar der om hans graf. Man visar väl det lilla kyffet, der han satt och slipade sina glas, för att lifnära kroppen till tankens tjenst. Men man är ej rätt säker på uppgiftens sanning. Men låt de döda hvila. Det är om det närvarande Holland, om den holländska staden vi skulle medåela oss. Alltså ... men må man icke vänta sig någon beskrifning på dessa städer. Sådant får man i hvilken Guide som helst. Så utförligt som dessa numera äro skrifna, blir det alltid ett öfverflödigt långods, som en resetecknare bjuder på, när han kommer med sådant. Också ej ett ord om Leydens gamla borg, om dess märkvärdiga rådhus med allt avad deruti är, icke ett ord om dess kyrkor 0. 8. Ve Vi vilja meddela oss om den holländska stadens karakter i allmänhet. Den har något ;å egendomligt, huru varieradt än detta må vara, att en beskrifning öfver hvarje särskilt I stad skulle säga jemt upp ingenting, så snart ej den allmänna egendomliga karakteren först vore känd. Leyden är gammalt, som bekant. Det är ifven gammalmodigt både i sig sjelft och i emförelse med några andra af de holländska täderna. Men denna gammalmodighet är af len älskvärda sorten. Gammalt folk äro icke ällan liksom litet småsnaskiga. Det händer lem särdeles ofta att de snusa eller hafva nåson annan ovana. Den gamlia holländska stalen är ej gammal på det viset. Den liknar leremot dessa gamla hedersgummor, som ända n i sista stund hålla sig propra och stärktan. vilkas dräögt är gammal som gatan, men allid nytvättad, alltid fin. Man kan icke se en vackrare ålderdom än den holländska stådens. Den holländska snyggheten har också blifvit verldsberyktad. Framkallad af nödvändigeten, ursderhållen och öfverdrifven af varans nakt, har den öfvergått i nationalkarakteren och gör ett godt intryck, oaktadt allsin ängslighet. Hellre öfverdrifven snygghet, tusen sånger hellre den, än denna gemena snuskigret, hvilken liksom skabb vidlåder åtskilliga undra folk och som alltid är ett uttryck a! noralisk förskämning. De flesta holländska städerna äro alltsål samla städer med putsadt utseende. Det ärl nyggheten som vidmakthäller deras ungdom. som bekant, äro de byggda af tegel; men teget är nästan alltid orappadt, oftast oljedränkt, ramför allt i de äldsta städerna, och fogarne lem emellan lysa hvita, som vore husen byggda går. De nybyggda qvarteren i London, der nan, som bekant är, också får se husen orapade, kunna icke förete en friskare, nyarc nblick än de gamla husraderna i de holändska städerna. Vegetationen spelar en stor roll i de holändska. städerna. Hvar helst man haft utymme, har man planterat trädrader, oftast Heer, Jag vet ej, om anledningen härtill lig-å. ser i någon hos holländarne tidigt väckt inigt om vegetationens förhållande till det aninala lifvet och dess derpå beroende helscamma inverkan, eller om de möilioven rlan