SSR VA SE vån BRVEREVERTI, IUPRESEREEDR VR AV vv; AFP OLOF ENEROTH. 0 HI. Staden i Holland. Leyden Juli 1859. Den holländska staden betraktas der hemma, tror jag, i allmänhet, på grund af en mängd gamla hörsagor sågom ett curiosum i stadsväg, såsom afvikande. från alla andra städer i många fall. Den delar deruti hela landets eget öde. Ty, ehuru detnumera icke är långt, utan lika nära till Holland som till de länder och städer, dit svenskarne vanligen ställa sina färder, så får dock Holland ligga der det ligger, och för sina åsigter derom nöjer man sig med de gamla sägnerna derom, den ena underligare än den andra. Den holländska staden är emellertid icke blott kuriös. Den är i högsta grad lärorik med afseende på gammalt och nytt, och jag går derföre att äfven om den meddela några anteckningar. Leyden är... eller är det väl rätt att utgå från Leyden ?... Vore det icke bäst att börja med Amsterdam eller Rotterdam ... dessa Hollands begge materiella lifskällor, dessa begge rivaler, som representera, den förra det fana och den senare det unga Holland? ... å vara, men efter jag f. n. befinner mig i Leyden, och det gör ju dessutom ingenting till saken, hvar man börjar, blott man fasthåller hufvudpunkten, så... Leyden är liksom hjertat i det gamla lärda Holland. Den gamla lärdomen lider af någon viss ålderdomsåkomma nu för tiden, — gör den inte? — och i Leyden synes mig den åkomman hafva liksom genomträngthela staden. Öfver allt tycker man sig här ge det gamla nfuimus,. Här är så tyst och stilla, så öde och tort. Men också de döda lefvax. Det känner man äfven här. Jag kommer från universitetet, det gamla beryktade, en byggnad med ett temligen dystert och tarfligt imre. Sjelfva dess aula, är icke mycket bättre utrustad än ett af våra större auditorier, i Upsala. Hvad den lärdomen ännu på vissa håll kan tycka om att ha det mörkt omkring sig! — Men det fanns ett rum i denna gamla byggnad, som i allt sitt dunkel var uppfyldt af ett egendomligt gripande ljus. Det var den kammaren — något annat namn kan man knappast gifva det rummet — der de gamle hädangångne lärde albildningar voro uppsatta. Och det ljuset. 20m jag tyckte der strörn.ma mig till mötes iet kom från dessa porträtters blicksr, hvilk Jlo, enligt porträtters gamla sätt, ades på traktaren. En häftig eld nog att råka ut för, isynnerhet om många hafva sådana eldiga blickar, sony t, ex. Boerhaves porträtt, eller så krigiska som Arminius m. fl. : Det var en tid då de lärde voro ett dugtigt folk. Det var isynnerhet på 15och 16hundratalen — en tid för dugtighet i alls ningar. En mängd af dessa gamla porr erinra också lifligt derom. Denne gamle A Dn SE 1, 224, 226, 227 230 och 231. j