Aftonbladet – 12 oktober 1859, sida 2

ditorerna. störtade till kontoret för att bekom-ma sina penningar eller säkerhet. Sir John och kapten Helsman sutto ännu i god ro och språkade om sina glada utsigter, då oväsendet tog sin början, Först ansågo kontoristerna ett par kunders -ankomst, som fordrade att utbekomma sina penningar, såsom en tillfällighet, men då de två ökades till ganska många och då de många blefvo pockande och häftiga, så funno de att saken började blifva betänklig och kallade sin chef, hvars sinnesnärvaro äfven nu icke öfvergaf honom, I ganning, mina herrar, sade han, är icke detta högst oväntadt. Tillåten mig förklara — Han blef afbruten af häftiga rop: Betala! Betala ! Det är intet ivifvel, att jag ju skall betala, svarade bankiren, i hopp att. genom djerf säkerhet kunna stilla hvad han hoppades endast var en öfvergående förskräckelse. Han gick fram till en stor jernkista, inmurad i väggen, hvars nyckel, liksom till kassakistan i hans enskilta rum, aldrig kom ur hans händer. Just då han var på vägen att öppna den, trängde sig en äldre man igenom folkmassan och frågade häftigt efter sina vexlar. Vid denna röst bleknade brottslingen. Hvar äro Silvers vexlar?, frågade en af de få, som varit lyckliga nog att få sina penningar. De äro sålda i Paris!, svarade en annan. Har ni inte hört hvad som händt i Mansior House?, skrek en tredje. Då polis anlände för att arrestera förbrytaren, funno de det vara af nöden attreqvirera en patrull, för att beskydda huset för pöbelns raseri. Hundratals menniskor voro ruinerade. och högljudda förbannelser sparades ej emot upphofsmannen till: deras undergång. xSäkerligen, sade Helsman, då den brottslige mannen drog.sig tillbaka: från kontoret in uti sitt rum, säkerligen kan ni ej hafva varit en nog tanklös narr att tillegna er Ueponerade summor och hypoteker?, Jo, hvar enda en., :