Aftonbladet – 12 oktober 1859, sida 2

hade tillskansat sig, säkerligen. skulle -undfalla honom. TJIUGONIONDE KAPITLET. Gif hit vårt guld, gif genast bit! Bwift. Det dröjde icke länge, förrän sir John Sellem hade den tillfredsställelsen att se sin medbrottsling Helsman i London. Förvissad att det enda vittne, som kunde fälla honom för Bet Amos död, nu låg i grafven, hade mördaren djerft vågat återvända till England. Visserligen hade han äfven något obehag att befara af miss Cheerlys och Nancys inspärrande emot deras vilja, men detta var dock af underordnad betydenhet, i fall nemligen de skulle anklaga honom derför. Baronens första tanke var att efterfråga attesten om kassörens död. Den öfverlemnades åt honom, bevittnad af engelske konsuln i Bilbao, såsom han ön: skade det. Bankiren skickade genast efter Rebecka, visserligen betänkande, att ju förr ban var qvitt allt: obebag af denna affär, desto bättre för honom. : Fan hade ej glömt hennes hotelser, men de gåfvo honom numera föga ämne till oro. Han hade läst hennes karakter — snikenhet var det rådande draget deri, och han kände således medlet att beherrska henne. Di den gamla qvinnan kom, meddelade han henne, utan många omsvep, sonens oförmodade död och förevisade benne den skriftliga attesten om att han blifvit skjuten af earlisterna: För en stund var modren häftigt upprörd. Med all sin brottslighet, all sin otacksamhet och falskhet emot sin unga matmor, hade hon dock något af moderskärleken qvar. Hon hade ej varit menniska annars. Men hennes sorg stillades betydligt genom underrättelsen att sonens besparingar genast skulle blifva henne tillställda. Ett par veckor derefter hade spanska vex