Aftonbladet – 11 oktober 1859, sida 3

Jag förbigår 1:sta och 2:dra punkterna. Den allmänhet, som fått höra, att den uti en så vigtig fråga, som den nu omhandlade, icke har behof af några andra upplysningar, omotiverade slutsatser härledda af dunkla cci oklara premisser, må sjelf afgöra, huruvids detta, af hr Santesson oväntade yttrande, är tillämpligt eller icke. Jag har dock alltid fö reställt mig, att en sådan tidning som Afton bladet är läst af folk af alla klasser och at allt för många finnas, hvilkas insigter och om döme man icke får skatta så lågt, att de blot kunna nöja sig med stödet af ett aktadt vc tenskapligt namn. På grund häraf kan jag icke dela hr Sean tessons, uti 3:dje punkten, yttrade åsigt, at det vore olämpligt att uti en politisk tidning ingå i granskning af min artikels befogenh: och innehåll. Då det ansågs lämpligt att uti allmänna tidningar införa den ifrågavarani handlingen, tydligen i afsigt att upplysa allmänheten; så vet jag icke hvarföre det skull: vara mindre lämpligt, att inför samma fo rum granska densamma. Hade frågan en dast rört sig omkring ett rent vetenskaplig: ämne, så medger jag att en allmän tid icke vore rätta stället för dess behandling. Men sällan bar väl någon fråga haft mir allmänt intresse, hvarföre jag anser det hafvs varit en nödvändig uppgift för vetenskap: och dess idkare att så behandla densam att den icke endast skulle kunna finna sin ring inom Svenska Läkaresällskapet. För ölrigt får jag upplysa att det är på uppmaning af utmärkta och af mig högt värderade ko! !eger, som min artikel fått plats uti en stor allmän tidning. Att jag lyssnat till det rykte, som visste Lerätta, att öppnande af benkalotten blifvit af .l. besigtigande läkarne ifrågasatt, torde vara mycket ursäktligare, som jag icke för nit kunde på annat sätt förklara en uraktlåtenhet, som ingen rättsmedicinsk läkare bor. låta komma sig till last. Hr Santesson begår ett stort misstag, då h.: föreställer sig att det blott äro mina tvifv mål som behöfva skingras. Detta ville jar också tro möjligen skulle låtit sig göra på du! sätt hr Santesson uppgifver, nemligen genon förfrågningar hos någon af besigtningsmin nen. Men det är sjelfva besigtningshandlingen, sådan den nu befinnes, som jag klandrat. emedan den tid måste komma, då hrr besivtningsmän icke längre kunna lemna de nöd förk.aringarne och då den döda bokstafven icke mäktar tolka den inre, dunkla meningen deri, såsom förhållandet är med den af hrr besigtningsmän underkända handlingen af 1746. Jag hade kanske det oaktadt afvaktat en re dogörelse af frågan inom läkaresällskapet, on icke en läkare, som jag visste stå uti intimars förhållande till hr Santesson, för mig förklarat, att br Santesson icke ämnade vidare göra denna fråga till föremål för läkaresällskapcets förhandlingar af det skäl, att den redan var tillräckl-gt känd genom allmänna tidningar. Slutligen får jag förklara, att den något förnäma tonen uti hr Santessons anmärkningar icke kan såra mig på annat sätt, än att det gör mig ondt att hos hr Santesson se denna litterära stolthet, som misspryder den sanna förtjensten och som jag trott vara vida skild ifrån hela hans skaplynne. Stockholm den 11 Oktober 1859. PF. A. Cederschjold. S