Aftonbladet – 11 oktober 1859, sida 3

ger jag er det? Ni är säkerligen sjelf väl be: kant med kontinenten. Nej; jag är född i Indien. Jag vet det, svarade grefven. Ladyn såg öfverraskad ut, Jag ären gammal, ja ganska gammal vän till general Trelawney, fortfor han, som jag äfven nyligen återsåg på Grange, der jag ock fick göra er förtjusande systers bekantskap. Vid Isabellas namn mulnade den sköna damens panna. t Hon är en älsklig och intagande flicka, tillade grefven. Hennes skönhet är af denna lugna, engelska karakter, som riktigt tränger till hjertat. Säkert har ni hört att hon är förlofvad med Harold Tracy. Eugenia böjde på hufvudet. Hon var för upprörd att kunna tala. Det blir ett älskvärdt par. Ett ondskefullt leende for öfver hans åhörarinnas drag för ett ögonblick och försvann åter lika hastigt. Så flygtigt det var, uppfattade grefven det dock, och detta leende afslöjade hela hennes hjerta — dess hårdhet, dess sjelfviskhet och falskhet. Der finnas inga ädlare känslor att anslå, tänkte han; ett samtycke måste aftvingas henne.x d Brandon Burg hade, ilikhet med sina landsmän, ett högt begrepp om hvad han kallade vedergällningssystemet. flan hade blifvit bjuden till grefve Melbourgs, och det syntes honom vara i sin ordning att, enligt hans sätt alt tala, gifva så godt igen, som en redlig. broder Jonathan. Spelpartiet hade försatt honom i godt lynne — han hade vunnit hvarenda robbert. Godt, mylord, sade han och stoppade de vunna penningarne i fickan, jag tycker det är alldeles i sin ordning att personer af vårt stånd gifva hvarann lika mot lika. Mrs Bran