Aftonbladet – 11 oktober 1859, sida 3

Skulle tro det; jo, jo, men; skulle verkligen tro dett En officer vid gardet, som stod nära, bad honom för all del gifva dem några upplysningar. Ja väl, svarade Brandon, förtjust öfver tillfället att å hålla ett loftal öfver sitt upplysta fädernesland och gifva britternav en skrapa; rummen äro visserligen ganska bra, men taflorna duga inte alls — alltför gamla och ruskiga för så verkligt praktfula ramar. Tvifvelsutan äro de alldeles nya på det ställe ni nyss nämdex, inföll en herre. Ja, det kan ni lita på, sir, svarade Br don med stolthet; de bytas om med tap na hvart tredje år. Ej ett leende syntes på den förnäme värdens aristokratiska drag. Han hade på förhand beslutat fördraga al:t, och han gjorde. det oklanderligt. Under loppet af aftonen blef Lilini presen-! terad för Brandon och kans fru. Den förre. hardle just begått ett af dessa svåra misstag, som sårade den stolta Eugenia till det yttersta — mannen hade nemligen blifvit presen-. d för spanske ministern som, ilikhet med flesta Oplomater, hvilka sätta foten på våra kuster, ej kunde ett ord af det folks språk! and hvilket han skulle vistas. Hans excel-? (trade på franska sitt nöje öfver att få göra signor Burgs bekantskap. j Mercil utropade amerikanaren, belåten med j det tillfälle som yppade sig, att få lysa med. sin färdighet att tala detta språk, hvåraf han uppsnappat några glosor under sitt vistande i Canada; Monsieur est gpagneul (min herre är en pudel.) Munterheten blef allmän. . Espagnol! rättade Albert Mortimer, som med möda kunde bibehålla sttt allvar. Espagnoll upprepade Brandon; tout le an