Aftonbladet – 11 oktober 1859, sida 2

Af hans bror, menar ni väl, svarande Brandon. Nej, nej, det duger inte, min fru. Jag vet alltsammans. Generalen sade mig allt, utom namnen, före mitt giftermål. Jag har, gjort till en regel, att endast angifva bevekelsegrunden till mina handlingar för dem, som kunna fatta demp, sade den högmodiga damen, i det hon steg upp och frigjorde sig från hvarje tecken till vankelmod eller svaghet. . Eugenia är min dotter. Jag behöfver ej rodna för att erkänna henne. Kanske icke, svarade hennes måg tveksamt, Men om jag gjorde det,, fortfor den förra, aöch jag öfverlefde min make, så skulle jag säkerligen, i stället för den ofantliga rikedom jag nu kan vänta mig, endast erhålla en lifinta. Ni och Eugenia skulle således sjelfva förlora derpå. Detta var väl icke alldeles sannt, men dock tillräckligt troligt, för att svara emot grefvinnans afsigt. Beslut! Om jag inte blir bjuden på ert lustparti, svarade amerikanaren trumpet, så sätter jag hela historien i omlopp. SE Nog, min herre, sade damen med undergifven ton; jag väntar er. Och min vän, kapten Mortimer med ? Grefvinnan kunde blott göra ett bifallande tecken med hufvudet; harmen ville näst:n qväfva henne. . 5 Då Brandon kom ner från sin frus våning. fann han Albert Mortimer, som väntade på honom i biljardsalen. Jag tordefå besvära dig med att lemnz mig ett par femtior,, sade: han. xFör hvad ? SE Har du glömt vårt vad? Nåväl, jag är bjuden och du är bjuden -— så langa hit mec kontanterna nu.