Aftonbladet – 8 oktober 1859, sida 2

att på något sätt behöfva blifva entusiasmerad. Fru Hvasser, har som alltid, varit lyckligast i de seener, der trotset är hnfvuddraget. Man skulle visserligen kunna säg.: att-hop ärditet för ondsint utaf sig, att man saknar något af detta högre hot, som mera uttalar sig i en djup inre ovilja än i yttre åthäfvor, men detta beror, liksom allt annat, på smak. Fru Hedin åter har varit något mera sydländsk i de ömmare scenerna, ehuru. hon bibehållit sin ovana att vid slntet af hvarje stans hvila sig på rimmet, hvarigenom benneg dialog får något tycke af ett monotont recitativ. — Man har skrattat åt hr Jolins skolmästare, hvilken ban fallit, på det orådet att göra till en komisk skurk, som hänryckt den skrattlystna publiken med sin ci-vi-vi-vi-vi-Ji-li-li-sation, och som åtagit sig att öfvervaka mortaliteten? i byn. medan han skaffar sig notisch? om åtskilligt. Skada bara att denne jovialiske skurk skall sluta med andra akten, så att de, som funnit sig roade af honom, skola i sednare delen af styetet gå miste om ett så dråpligtretmedel för sina skrattmuskler. Som sagdt, Deborah bar gått af stapeln, och sörje sedan de milde gudar för hvad vi vidare få se på kongl. teatern, hvars verksamhet har något tycke med Danaid:rnas, det att icke ofta lemna några särdeles spår: Be Och från den privilegierade scenen vid Gustaf Adolfs torg begifva vi-oss.af till en af de oprivilegierade — den vid Ladugårdslandstorget, som i år bytt om föreståndare, , Dess öden styras för närvarande af hr Högfeldt, som i fjol var skådespelare vid densamma. Bland de stycken, som hittills. varit gifna på denna teater, intager den lilla från danskan öfverflyttade vådevillen Lilla Apan främsta rummet, så mycket mera som den nu uppfördes i sitt egentliga skick och utan de stympande uteslutningar, som på Djur