Aftonbladet – 8 oktober 1859, sida 2

Teateröfversigt. Skall den benägne -läsaren väl kunna UF säkta att han, i stället. för den vanliga blicken bakom kulissernan, erhåller några causerier. öfver hvad som tilldragit sig. inom de verkliga kulisserna: ä Den store kritikern Lessing sade en gång: Vi hafva många skådespelare, men ingen skådespelarekonst., — Hos oss skulle man, i inskränktare mening, kunna säga: Vi hafva. många teatrar, men inga skådespelare. Det vill säga, vi hafva .en hel massa mer och mindre onaturliga och uppskrufvade sådana, men ibland alla dessa skimrande glasbitar är det sannerligen ej lätt att påträflta en diamant af klart och rent vatten, en sådan der genius, som förädlar och höjer allt med hvilket den kommer i beröring. . Man har sagt. att detta är tidens fel — månne. det icke i stället skulle: vara menviskornas, som icke tänka så stort om den dramatiska konsten, att någon enda individ af högre och sällsyntare gåfvor skulle vilja egna sig åt densamma? Men medan man väntar på den: förlossare, hvilken skall lyfta slentrianens bojor utaf den fängslade sånggudinnans skuldror, så hjelper man sig fran på beskedligt handtverkaremanr och spelar i alla vrår af vår hufvudstad. Kungliga teatern, denna trögrodda och tunga parodi på en högre konstanstalt, har börjat sin, höstsejour med att hafva inöfvat ett — säger eft enda.stycke, trots de två månaders sferier, hvilka den består sina artister. Det aya stycket, Deborah, har redan förut blifvit I omtaladt i denna tidning, och det vore såle-! des icke uppmärksamt. mot. läsarne att ännu en gång återkomma dertill. Trots: detta; måste man det likväl, endast för att med några : ord få för teaterdirektionen uttrycka sin be-! undran öfver, att den haft tid och mod att