Aftonbladet – 7 oktober 1859, sida 3

pronhler och -planhinier, Ane på nvar sida; er metod, som gör öfversigten. af. det hela särdeles svår och. intrasslad, att ej tala om det opassande att komma fram med dylika småak:tigheter. Den leder dock till den stora och riksvigtiga besparingen af möjligen 50 rd: för papper. (Forts.) UTRIEERN Ångfartyget Nordstjernan medförde tidningar från Longon af den 1, Paris och Brissel af. den 2, Hamburg af den 3 samt Berlin at den 4 dennes. Från Köpenhamn ha i dag tidningar ingått af den 3 dennes. DANMARKE. Riksdagen öppnades i måndags af-inrikesministern Krieger. Rotwitt blef vald till president, Tscherning och Bregendahl till vicepresidenter i folkethinget, samt konferensrådet P. D. Bruun till president och Madvig sam! Bjerring till vicepresidenter i landsthinget. Fedrelandet berättar, att konungen nu beviljat sin generaladjutant, generalmajoren Hegermann-Lindenrerone, dess begärda afsked. FRANKRIKE. Journal des Debats, som hittills icke yttrat sig. i frågan om de italienska hertigarnes åter: insättande i regeringen, uttalar sig den 1 dennes i en af John Lemoine undertecknad : artikel ganska bestämdt mot deras restaurerande. grundande denna sin åsigt på italienarnes otvetydigt och energiskt tillkännagifna vilja att för hvad pris som helst er ålla en nationel regering. Äfven biskopen i Poitiers har följt flera af sma embetsbröders exempel och utfärdat ett herdabref rörande den italienska . saken. Biskopen påstår deri, att romerska regeringen i afseende å sitt öfverhufvud och sina höga embetsmän icke står någon annan regering efter, utan kan i alla grenar af central-, provineial och municipalförvaltningen utan fruktan uthärda hvarje jemförelse mellan förtjenst och förtjenst, ställning och ställning, man och man. Folkens allmänna välbefinnande under Jesu Christi ståtbållares faderliga spira är vida högre än i något af de: kätterska länderna och står icke det ringaste efter något land i verlden. — Biskopen anbetaller processioner och hvarjehanda böner för påfven. Kejsaren har anbefallt, att Algeriens kuster skola befästas efter samma system, som är bestämdt för och till en del redan utfördt å de franska. Victor Hugos nya arbete Les lgendes des Siecles bar en strykande afsättning i Frankrike. Ehuru de två utkomna delarne kosta 13 francs, hafva på några dagar 3000 exemplar blifvit sålda. ENGLAND. Lord John Russells förut omnämnda förklaring rörande den. italienska . frågan inleddes af honom med ett loftal öfver de centrala italienska staternas beteende :och var hufvudsakligen af följande innehåll. Ehuru vi ej kunna berömma oss af att ha satt dessa menniskor i stånd att. tillkämpa sig sin frihet. ehuru vi endast varit åskådare och, såsom jag tror, på ganska goda och tillfyllestgörande skäl icke inblandat oss i kriget sistlidne vår. så äro vi dock, i min tanke, förpligtade att förklara, det vi kraftigt och högtidligt protestera mot hvarje inblandning af främmande makter för att hindra dem från att välja sig egen regering och efter behag ordna sina angelägenheter. Om således — vore än vilko. ren i det fördrag, som nu är föremål för underhandlingar, hvilka som helst — en kongress af de europeiska makterna skulle sammanträda. hvarom redan så mycket talats, och om. de makter, som deltagit i kriget, skulle. önsk: att de öfriga europeiska makterna taga del: rådplägningårne om den: italienska frågan: slutliga ordnande, så skulle vi endast med et: vilkor kunna vara med uti dem -— nemwliger ått intet främmande våld användes, för at! bringa fredsvilkoren till utförande, samt at hågot intrång icke göres i befolkningens rät: tighet att ordna sina egna angelägenheter. 1 annat fall skulle England draga. sig tillbak: och icke taga någon befattning med saken. Emellertid är jag af det språk, som ej blott. den ena makten, utan båda; makterna föra. öfvertygad om att, hvilka åsigter de än hyst om hvad som skett— och man kan ej vänt: att Österrike skall gilla. Modenas och Toscanas beslut — så ha de dock ej för afsigt att gripa till våld mot folkets beslut. Jag anse ganska vigtigt att så blir förhållandet; ty de system, som mera döljer sig genom fraser ?maktjemnvigt? än det derigenom karakteriserås, innebär att de särskilta staterna. skola vara oberoende af hvarandra, att de sjelfvs skola ordna. sina angelägenheter, samt att ingen enskilt stat får ha öfvervigten i Europa. Så länge åtminstone jag innehar utrikesdepartements sigill, skall det ej begagnas för sjelfviska intressen. England reser i höjden ett fyrtorn till den öfriga. verldens, fromma. Det tillkommer ej oss att föreskrifva henne hvad bon bör göra; men då vi tala, är det vår pligt att föra ett fritt folks språk.? Vid lordmayorsvalet i London den 29 Sept., hvilket val eljget är blott en formalitet, emedan äldste aldermannen brukar vara sjelfskrifven till platsen; var det nära deran att den äldste aldermannen, hr Carter, en rik urmakare, gått miste, om befattningen, emedan han vägrade att, enligt gammalt bruk, utgifva. en viss summa. penningar till longshoremännen, det vill säga invånarne vid Themsens strand, hvilka ha en af hufvudrösterna vid valet; longshoremännen sammanrotadesig: nu att icke rösta på Oarter, utan i stället utse en annan alderman, sir H. Muggeridge, till citykonung. Aldermannen Carter ville dock ej så lätt låta slå sig ur brädet, utan hotade att äska omröstning efter namnupprop, hvilket icke i mannaminne skett vid något lordmayorsval. Slutligen Uppgjordes dock saken i godo på. det sätt, att Carter beqvämade sig att sla longshoremännen