Aftonbladet – 7 oktober 1859, sida 2

lika många månader sedan han reste. Här är förräderi, nedrigt förräderi med i spelet, och ni är medvetande deraf. Mezr, min bästa mrs Bight, huru kan ni tro — Ah, edra söta ord kunna ej nara migl afbröt qvinnån. Har jag inte börtdem hundra gånger till miss Cheerly, på samma gång som ni plundrade henne på sitt arf — ja, nästan svälte henne till. döds? Men jag är straffad för min andel i detta brott, tillade hoa och vaggade af och an på stolen, der hon tagit plats. ; Det dröjde en god stund innan baronen lyckades förmå den uppretade qvinnan att lyssna till hvad han kallade: förnuftets röst; han visade henne hur lätt bref kommo bort, och bad henne gifva sig tillfreds ännu en liten tid, Hved skall er son sägan, tillade han, om han vid sin hemkomst finner alla-sina utsigter förstörda genom edra dåraktiga misstankar? P Detta sista skäl skakade hennes beslut, Hvad skulle jag dessutom hafva för vinst af att bringa honom i någon fara? fortfor sir John Sell m, han har alltid tjenat mig troget; ja, ingen kan i-yerkligheten vara mera allvarsamt bekymrad och begvärad af hans förlängda frånvaro än jag. ; Rebecca tänkte att det nog kunde ligga någon sanning häri, då hon så ofta hört kassören säga, att han vore oumbärlig för bankiren. Ni finner således, fortfor ban listigt, vatt om någon olycka skulle bafva träffat honom — som jag visst ej vill förmoda — så blefve min förlust ännu större än er. Det kan jag inte finna, svarade Rebecca, i mindre retad ton. — Ni skulle alltid ärfva hans förmögenhet,