Aftonbladet – 7 oktober 1859, sida 2

svarade bankiren, hvilken, enligt hvad jag med sikerhet vet, stiger till tretusen pund. Om mrs Bights moderskärlek var stark, så var dock hennes skärlek till penningar ännu starkare. Med sin vanliga skarpa blick läste bankiren allt hvad som. rörde sig i hennes sinne, och kände att faran var förbi, åtminstone för ögonblicket. Rebecca lofvade att vänta en eller två veckor till, på. det att sir John skulle få tid att skrifva och begära upplysningar af sin korrespondent i Spanien, som han yttrade sig, : (I hans bref till Helsman var följande postseriptum: 5 Skicka mig en attest, undertecknad af engelske konsuln i Bilboa,:att Bight blifvit skjuten af carlisterna, eller tog den med er sjelf, i fall ni, som jag förmodar, tänker på att komma tillbaka. Det var den ränkfulle mannens öde att denna dag tröttas af en myckenhet affärer; tröttas är dock ej rätta ordet, ty hans arbets-förmåga. och sinneskraft. stego, alltefter som de anlitades. Han emottog en mängd bref, somliga med begäran om förklaring rörande oroande rykten om husets säkerhet, andra frågånde efter anförtrodda medel, som längesedån försvunnit ur hans kassakista. Det fordrades ingen ringa skarpsinnighet och sjelfbeherrskning, föratt undgå de hotande farorna, men det lyckades honom dock, och i de flesta fall förblef hans offers oförtjenta förtroende orubbadt. Hans sista gäst var mr Silver: Jag tror verkligens, sade baronen, så snart han fick se honom — ty han tog för afgjordt, att mannen kom som vanligt för att få diskonterna — att ni måste söka er om på annat håll, min bästa herre; det är ondt om penningar nu för tiden. Ej att jag är i någon förlägenhet, sade han vårdslöst; ,men äfven den