Aftonbladet – 6 oktober 1859, sida 3

Ju mera han grubblade, dess mindre kunde han förstå den starka vänskap, som uppstått mellan de både fruarne; och: den: misstanke han hyste, att Brandon, för hvilken vi knappt behöfva säga att han hyste ett djupt förakt, hade funnit lösningen på gåtan, gjorde honom på det högsta. missnöjd. Hvad kunde han mena, då han frågade om hon är en verklig grefvinna? och med sitt tvifvel rörande hennes förmönenhet? frågade han sig sjelf. Tager han henne för en bedragerska? Nej, så löjlig kan ej den trånghufvade åsnan vara. Men -hvarföre skall: jag längre bry min hjerna härom ? tillade han; z dd Då Brandon Burgs nyfikenhet och girighet en gång blifvit väckta, var han ej särdeles samvetsgrann om medlen för att tillfredsställa dem båda...-Sedan han lemnat sin gäst, smög han sig. varsamt. bakvägen uppvicsina. rum; hvilka stodö i samband med hans frus boudoir, dit han: smög. sig på tå; tyst som en orm,och kröp bakor en. ostindisk skärm för att höra hvad som skulle sägas. Ahb; förtjusandelutropade -grefvinnany i det hon betraktade sin vän, som just nu slutat sin lysande toilette. Du kommer att väcka ett verklig beundran,, min älskling. Nå väl, hvad gagnar det mig? svarade den stolta skönheten; Är jag icke gift? Man kunde ej misstaga sig om den ton af bitterhet och harm, hvarmed dessa ord yttrades. Ja, olyckligtvis är du detv, svarade grefvinnan, och ju mera jag ser dig, desto mindre kan jag fatta, huru det var dig möjligt att så förstöra din lycka, att du kunde blifva ; hustru åt ett sådant odjur — en ung flicka med dina talanger och din skönhet! Tack skall ni ha, fru grefvinnal tänkte Brandon. Ar Valar a prisen alona i; Jag vill ej förolämpa dig med ens en förmodan att du någonsin haft tycke för honom.