läts till sockenkyrka, klostern indrogos, och mer än. 20 -kyrkor iblefvo..obehöfliga: De stalrika och lefnadslustiga katolska andliga försvunno, borgrarne i Lund erhöllo 1538 en kunglig befallning att nedbryta sina kyrkor, torn .och kyrkmurar samt afföra materialierna till Malmö, och 1552 befaltes att all i Lund kringspridd ,huggen sten skulle föras till Köpenhamn för slottsbygnaden der. Redan 1586 befaltes stadens husegare att stensätta sina andelar af. gatorna, som: voro ,mycket dåliga, och äfven andra kungliga befallningar, som utgingo, bevisa stadens hastiga förfall. Krigen mellan Sverge och Danmark ökade reformationens förstörelseverk. Staden ömsom plundrades: eller brändes. Vorden svenskyblef den obetydligare än tillförene genom ökad wall och förhöjda skatter. Borgrarnes antal nedgick ända till 151, och kontributionen, 150 daler silfvermynt, förmådde den ej att erlägga, helst nästan all handel med allmogen öfvergick till sjöstäderna. Superintendenten v instrups till Carl X Gustaf gjorde förslag, att på de oindragna kapitelgodsen grunda ett universitet i Lund, behagade konungen särdeles, men beslutets utförande fördröjdes dock några år genom det ånyo utbrutna kriget och konungens död. Icke långt efter universitetets invigning år 1668. blef det stördt i sin verksamhet genom Carl XI:s krig med Danmark, hvars regent, Christian V, så ofta slagen, slutligen uppgaf hoppet att återförvärfva de fordna danska landskapen, hvilka han i stället brände och plundrade. Då universitetet 1682 åter upptagit sin verksamhet, var armodet i staden så stort, att studenterna, som ej kunde erhålla nödiga bostäder m. m., klagade sin nöd för generalguvernören Ascheburg och begärde att akademien måtte bli förflyttad till Kristianstad. Konsistorii pluralitet afstyrkte förslaget, som också förföll. Carl XII:s krig med danskarne bragte återigen både universitetet och staden i trångmål. Den belades med starka inqvarteringar, och stora provianteringar utskrefvos. Efter återkomsten från Bender förlade konung Carl sitt högqvarter i Lund 1716, der han, som undvek hufvudstaden, med blott några månaders afdrag vistades till i Juli 1718. Det hus, som han bebodde, finnes ännu qvar, förvandladt till katedralskola. Med undantag af äran att så länge få hysa konungen, skördade stadens fattiga invånare ingen nytta deraf, ej ens den, att få ersättning för den betydliga och besvärliga inqvarteringen. I 150 år har Lund nu varit befriad från krigets omedelbara närhet (vi mena här icke det konsistoriella kriget, der intet blod spilles, men desto mera bläck, tid och — anseendel), en lycka, som icke förut så länge varit beskärd under de förflutna åtta. hundra åren. Skåne har gått framåt i kultur och välmåga. Lundaboerna, som hufvudsakligen hemta sin utkomst af — de studerande, äro välmående, och staden har genom jernvägen inträdt i ett nytt stadium. Zn klagan framskymtar dock i det intressanta arbete, hvarur vi hemtat ofvanstående meddelanden —, den nemligen, att, fastän staden år 1664 fick löfte om att, när den mera repat sig, undfå bättre rang vid riksdagarne, så har löftet icke infriats; den innehar samma underordnade nummer? bland städerna, som -den erhöll nyssnämnde år; den borde icke längre, menar författaren, tillhöra tredje klassens städer, utan förtjenade att intaga sitt rum bredvid rikets första universitetsstad. — Hvilket ordningsnummer en stad intager och hvad rang den eger vid riksdagarne är dock icke af ringaste betydenhet. Om staden till. riksförsamlingen alltjemt skattar med en lika upplyst och sjelfständig representant, som Lars Billström är, så betyder det platt intet om stadens nummer är 22 — eller 8. (Forts.)