min bäste vän, dina bjudningir talas om öfverallt. Min hustrus, menar du. Din hustrus eller dina, det måtte väl vara detsamma., För ingen del, svarade herren i huset. Hon ger dem, och jag betalar dem. Jag får inte en gång bjuda en bekant, om jag vill. Det var sednast i går som jag yttrade min afsigt att bjuda öfverste Chucks vid Pennsylvaniamilisen; men du skulle då hafva sett huru mrs Brandon och grefvinnan kommo öfver mig och kallade mig en ryslig menniska, som kunde drömma om något sådant. Nå, det måste jag säga är en väl myndig ton Myndig! Jo, jag skulle tro det, mumlade Brandon. Hvarföre sätter du ej en gräns derför? frågade Albert, som det intresserade att höra; genom hvilket medel björnen fått nosgrimma på sig. Hm! När du blir gift en gång, så skall du inte behöfva fråga det. Detta svar ökade endast den förres nyfikenhet. Det är inte så mycket min hustru, som icke mer hennes fina vän, grefvinnan, fortfor talaren; hon leder henne hur hon behagar. Jag kan väl tro att hon är grefvinna?x tillade han och såg forskande på Albert. Att hon är grefvinna? upprepade denne; hvad menar du dermed ? Hå! du kan väl förstå — att det ej är något knep med i spelet. Det kan ej blifva. något. tvifvel rörande hennes rang, svarade kaptenen. :sOch ej heller angående hennes rikedom töäplcke det ringaste. Denna sista försäkran syntes gifva Eugenias man stor tillfredsställelse,