Aftonbladet – 6 oktober 1859, sida 2

sten emottagen med största hjertlighet. Äf. ven general Trelawney påminde sig mycket väl att för tre eller fyra och ijuge år sedan hafva sammanträffat med gretven i Ostindien, som sin broders förtrogne vän, och ehuru Isabella ej rält visste hvarpå hon grundade sina förhoppningar, så blef bennes tillit snart lika stark som den, hvarmed hennes ungå älskare fästade sig vid hans löfte om hjelp. Stanna qvar, der ni är, min unga vän, sade den besynnerlige mannen, då Harold talade om sin afsigt att besöka London och utverka sig ett samtal med Eugenia. Här har ni allt hvad ert bjerta kan önska sig. Lemna åt mig att utföra er strid emot verldslig list; jag är en gammal soldat i den kampen, och känner inte så noga efter ett eller annat sår. . : Det var tvenne makar som väckte hans intresse, starkare än några andra — vi mena Kit Corling och hans täcka hustru; grefven syntes aldng, tröttna att besöka deras enkla hem och att samtala med dem. Den unga arbetarens kraftfulla, oberoende sinne, Nancys enkla behag och den osökta glädje hans besök skänkte dem, intogo honom på det högsta — ett bevis, att det dock fanns en känsla i hans hjerta, som hvarken olycka eller motgång kunnat beröfva dess styrka och friskhet. Efter att hafva förlängt sitt besök vid Granstoun Park till flera dagar, återvände han till hufVudstaden. En vecka förgick utan att han, som det syntes, tog några mått och steg rörande hvarken Harolds eller Harrys angelägenheter, då han en morgon lemnade sitt hotell och for till en ryktbar penningmäklare i city, väl bekant på börsen. Nåväl, Durrantn, sade han, shar ni erhållit de vexlar, jag önskade?