Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 3

ning meddelar sig äfven åt det yttre sättet, synnerligen hos qvinnan. Äfven lärarinnan öfverraskades af det enkla behag, som utvecklade sig hos Nancy; hennes sätt var förändradt, och det mest granskande öga skulle ej hafva kunnat upptäcka den minsta tafatthet eller bristande uppmärksamhet, hvarken på sig sjelf eller emot andra. Naturen hade gifvit henne en skön röst, en fyllig och stark contraalt, men det dröjde ganska länge innan Emma kunde förmå henne att sjunga, och dock hade hon kunnat fördrifva flera timmar i sitt lilla, ensliga rum vid Vauxsbal! med att sjunga sina enkla visor och melodier. : Kits förtjusning blef stor då han första gången hörde dem sjunga en duett tillsammans. Detta är i sanning en glädjeb utropade han och slöt sin hustru i sina armar. ,Ack, miss Cheerly, hvad hafva vi icke er att tacka för? — Ni har för oss banat en väg till lycka, som annars måhända alltid förblifvit stängd. Hur månget hem, der nu okunnighet och vårdslöshet råda, skulle ej kunna vara lika lyckligt och godt som vårt, om dess invånare fått någon grad af uppfostran? Och detta skall blifva händelsen, tillade han, då samhället fattat den vigtiga sanningen, att goda skolor vida mer bidraga till dess styrka och bestånd än väl organiserade fängelser förmå.x Ah, ni har blifvit -en reformator, Kitn, svarade miss Cheerly leende. Jag skulle vara otacksam och oläraktig annars,, svarade den unge mannen och såg på sin hustru med en strålande blick, med de lärdomar, som ni och Nancy hafva gifvit mig. Hvad hon gjorteför mitt hjerta det har ni verkat för mitt förstånd. De skulle båda förblifvit utan värde, om icke ni varit. Säg icke så, Kit! utropade de båda qvinnornå. Jag upprepar det ännu en gång: utan värde, inföll den förre med värma; ty det förstnämnda hade saknat gudsfruktan till sin ledning och det sednare varit ur stånd att emotstå, eller ens rätt inse verldens falska lä