Aftonbladet – 4 oktober 1859, sida 3

Men du kan blifva det, Ned, och du skall bilfva det, min hedersvän, svarade baronen. Den gamle herren log och såg så innerligen listig ut, just som gamla herrar bruka göra, då de låta ett favoritförslag, som de tro sig hålla mycket hemligt och som hela. deras omgifning ana, lysa fram. Klockan ringde första gången till middag, och vänner och slägtingar skildes åt för att om några minuter åter sammanträffa vid bordet. Harold, som alla ville säga ett vänligt ord, hade knapp tid att kläda sig till middagen. Hvar och en af de gamla tjenarne hade ett hjertligt välkommen för honom, och när han ändtligen hbelsat på alla, så mötte han i galleriet bushällerskan, en gammal trotjenarinna, som sett och vårdat honom alltifrån den första hjelplösa barndomen till den första klädesjackan och utanlexan, vittnaride om tilltagande ålder och visdom; hon gjorde naturligtvis räkning på en helsning och en kyss, och således återstodo endast några få minuter, då han uppnått sitt eget rum, der han fann Tom, ifrigt sysselsatt att packa upp sakerna och ordna hans kläder för middagen. Nå, Gud vare lof, så äro vi då hemme igen! sade den tillgifne tjenaren. Hur godt och vackert allti I er ut. Firefly kände vyss in i stallet. uj sade hans herre. avnt, vådig herre. t kloka kreaturet tittade de och såg så väl. no kristen varelse kunde iin hjelp mera i af. tillade yugi sig om 1 komnande ut so göra det. nådig I f tillåtelsen gifven, och till landen att qvarhålla ho: sterva, byilka voro särdeles bes c :