Aftonbladet – 4 oktober 1859, sida 3

hvad medel tror ni väl att hon kunde förmå henne dertill? Hans åhörares utseende visade att han var alltför upprörd för att kunna svara. Den stackars unga fröken måste svära en ed, att aldrig gifia sig med er, utan hennes systers samtycke, fortfor den talande; se så, nu vet ni det, nådig herre. Nora har hört henne bedja miss Eugenia lösa henne från denna ed, vid olika tillfällen, och, vet ni sir, jag tror hon icke skulle brytt sig om den saken, om hennes hjerta varit så kallt för er som ni sjelf förmodar. Nej, det var ju ej rimligt och naturligtjalls,, fortfor han; hur kunde hon hjelpa att hon fick lof att älska er? — som Nora säger; ty alla menniskor älska ju er.o Det är omöjligt att beskrifva den hänryckning, hvari dessa få ord försatte Harold. De skenbara motsägelserna i Isabellas karaktär — hennes sorg då hon skildes från honom — de bevis på den ömmaste tillgifvenhet, som hennes föresats till trots,stundom framlyste — allt fick nu en förklaring, som gaf honom den innerligaste tillfredsställelse. Hon har bedt Eugenia lösa henne från sin ed, upprepade han, Hon skall lösas derifrån; jag skall tvinga detta medgifvande från hennes obenägna läppar — från hennes hjerta, om hon har något sådant. Den oädla qvinnan, som kunde vända en sådan systers ömhet i ett vapen till hennes eget förderf! Tom, du har gifvit mig nytt lif och ny kraft; jag i kan aldrig tacka dig nog — längt mindre Jå löna dig för denna tjenst. Någonting har illtid sagt mig, att Eugenia var den hemliga orsaken till allt mitt lidande. Tala ej om tacksamhet och belöning åt mig, sade den redlige ynglingen med osäker röst. Har ni inte alltid behandlat mig nera fom en vän än en tjenare?,