Aftonbladet – 3 oktober 1859, sida 2

vittnande om att hans vänskap ännu var oförändrad. Attachen lyssnade med lifligt intresse till berättelsen om deras faror och äfventyr i Spanien, de romantiska öden de genomlefvat, de försakelser de pröfvat, — skrattade hjertligt åt historien om stackars ODonnels potage de circonstance och lyssnade med harmens rodnad till det fega mordet på karlistchefens, 5 Flera än en gång voro maådemoiselle de Trouvilles och hennes aristokratiska tants, hertiginnan de Rohans namn på Harolds läppar, men den unge lorden förekom honom. Kanske var det rätt så väl för mig, att ni ej förr än nu återkommit för att uppträda i Paris salonger; qvinnor. äro så entusiastiska varelser. Ni skall till ert hjertas förnöjelse blifva beundrade och upphöjda till skyarne; och man kan ej tycka särdeles om att blifva alldeles: skjuten i skuggan, ens af sina bästa vänner. Åh, det är sannt, tillade han med låtsad tankspriddhet, jag har glömt berätta, att jag i går blef förlofvad med Marie de Trouville.n : Hans vänner lyckönskade honom med så oförstäld glädje och tillfredsställelse, att en svag, visserligen mycket svag misstanke om ett tycke för henne af — han visste icke rätt hvilkendera af dem, ögonblickligen försvann. å Vår vördade vän, hertiginnan, har således ändtligen förmått sig till att erkänna dina förtjenster, sade Harold. Jag är glad att höra det; jag har alltid ansett henne för en dam med smak och skarpsinnighet. Som emellertid en sorglig händelse inom min familj betydligt upphjelpte, tillade hertiginnans blifvande nevö allvarsamt. Vännerna märkte nu för första gången att han var i djup sorgdrägt. En äldre brors hastiga död hade satt honom i besittning af pärsvärdigheten och en furstlig rikedom. Du behöfde ej sådana yttre fördelar i den unge damens ögon, anmärkte Harry Burg. Kanske inte.