Aftonbladet – 3 oktober 1859, sida 2

och återvände till sina vänner på hotellet, der de bodde. z Då Alfred de Migniot något sednare på dagen infann sig med notarien, emottogs han af sin morbror i biblioteket. Veteranen hade sitt testamente framför sig på bordet. Han räckte det åt juristen och bad honom läsa upp det. Genom det lemnade han allt åt sin hustru, vid sin död. Är det lagligt i ala hänseenden ? frågade generalen, sedan han slutat; finnes intet srayghål för tvist eller orättmätiga anspråk ? Intet enda.n ; Kan man ej göra det mera bindande ? Omöjligtx, svarade notarien: men om jag förstått vicomten rätt, så är det för att kassera detta och uppsätta ett annat som jag blifvit kallad. Tvärtom, svarade den blinde mannen, jag bekräftar det härmedelst i hvarje afseende, såsom ett bevis på mitt odelade förtroende till den qvinnas heder och kärlek, som min egennyttige frände så nedrigt svärtat. Bort! tillade han och reste sig hastigt från stolen; ditt handlingssätt är nu förklaradt, dina bevekelsegrunder tydliga. Lemna mitt hus, och sätt aldrig mer din fot inom dessa dörrar I Den ertappade förtalaren sökte förklara sig, men en otålig vink af handen sade honom att han borde aflägsna sig. Han hade kastat sig uti ett falskt och dåligt spel och förlorat det. . a TJUGOFJERDE KAPITLET. Likt orden, som trofasta vännen har tecknat, För eldslågans värma framträda på nytt; Så ock vid vårt möte den känsla, som bleknat, Skall vakna och tala om tider som flytt. Moore. Det första besök, som: Harold Tracy och Harry gjorde vid ankomsten till Paris, var, som våra läsare lätt kunna förmoda, till deras fordne vän och bekante, lord Charles Murray, som emottog dem med en värma,