Aftonbladet – 30 september 1859, sida 3

upp ur grönskan, äro af samma grå eller svarta stenart, hvaraf stora, fantastiska klipp block ligga nedvältade-i dalarne. Några af bergen äro nästan alldeles kal? och hafva ett ödsligt utseende. En fårherdet ensliga hydda, eller det låga kapellet, til hvilket en rad af körs utvisar vägen, äro de enda föremål, som ådraga sig den. resandes uppmärksamhet, utom möjligtvis ett och annat ensamt träd, hvars grenar stormen eller blixten har splittrat. Vanligen bär dock jorden mera vittne om invånarnes lättja än om naturens njugghet, och der finnas tusentals tunnland i detta bergland, som, om de skulle odlas, skulle gifva en drufva. värdig att gnistra i epikurgens glas och vida öfverträffande det tunga söta vin, som alstras. i slättlandets: feta. jordmån: I några trakter växer den: ständigt grönskande arbutus och kläder höjderna i sin djupa grönska, ej clik lagerns, och bär en frukty;som till utseendet liknar smultron, men äv äcklig till smaken och rusande till sin: verkan. Sådant var det land, hvarigenom Lilini och hahs följ slagare skulle framtränga, innan de hunno fransyska gränsen. Deras första omsorg blef att söka förskaffa sig en vägvisare — ej endast välbekant med vägen, utan äfven en person, på hvars trohet de kunde lita. garn till ventan, som de. rådfrågade om 1, förklarade den vara högst svår att verkälla, då nästan alla unga män voro fråtivarande, i anledning-afkriget, och hvad lare beträftade, så var det slut varra, sedan en kordong af k blifvit dragen längs efter gränsen. Han kunde blott gifva förslag på em zigenare, sem bru: kade passa på de resandes, hästar. Men jag sån väl tron, tilade han, . att ers excellens — så heter hvar och en resande i Spanien, som kan betala bra: skulle Hafva några Sd: gr