Aftonbladet – 30 september 1859, sida 2

Du käfner utan tvifvel den afsigt, sade han, hvarföre jag skickat efter dig? En vördnadsfull böjning. på hufvudet betecknade att den var Lilini väl bekant. Du önskar således att lemna Spanien ? För flera månader, svarade spanioren,har det varit min högsta önskanp.. Förhållanden hafve inträffat, som lofvat skingra det moln, hvilket förmörkat hela mitt lif, intryckt mannens bekymmer på min panna, innan ynglingaåldern ännu upphört, förblekt hvarje ungdomens hopp och isat dess. varma känsla.n Du har din frihet att resa, sade Don Carlos; det skall blott blifva en vän mindre — ehuru den sannastesoch mest värderade, tillade han, då han: såg huru gretvens ögo: flammade till vid dessa ord. Det är ef billig begäran af den, som eger full rätt till sin monarks obegränsade erkänsla. Jag skall stanna, Svarade Lilini bestämdt, men vördnadsfullt, tilldess drömmen — eller hoppet, om ni så behagar — att kunna rentvå mitt namn och väraviss om att undgå det grymma öde, som så länge botat mig. åter är försvunnen. Jag har ej glömt edert ädelmodiga beskydd emot den flyktige mannen, eller den frivilliga ed jag gaf, då förrädare ville bemäktiga sig eder krona, att helga mitt 1if till. eder tjenst. Det är väl sannt;, tillade han; att eder vilja kan lösä mig från den, men det måste vara eder egen, fria vilja, och icke framkallad genom ett löfte till en annan, känske :gifvet i en stund af besinningslös hänförelse. Du stannar . således uu? utropade fursten, och -hars blick klarnade. Jag har sagt det, sire.n .5Oeh din trohet är icke bruten? Rodnad ochi blekhet vexlade på Li inis kind; då han lyssnade till en fråga, så nedsättande för hans heder.