Aftonbladet – 29 september 1859, sida 2

tänkt sig möjligheten af att han skulle gå bort innan seger krönt deras strid. Då han fick se grefven, gaf han honom ett tecken att nalkas och fattade hans hand. Om fem dagar är ni frin, hviskade han. Tänk icke på mig 2 Ja, ja, det är snart slut. Jag har konungens löfte, och ni vet huru samvetsgrannt han håller ord. Edra vänner skola vara er följaktiga; de böra icke stanna här längre. Det band, som förenade dem med vår sak, var personlig tacksamhet för mig — det löses snart af döden. Stackars Sanchez! tillade han, hvar är han? Jag skulle vilja tacka honom för all hans trogna omvårdnad. Hvad det skall gräma honom att se sig bedragen 1 sina förboppningar. En rysning genomilade hvar och en, som hörde det ädla offret med så mycket förtroende och tacksamhet tala om sin mördare. Det sista ögonvblieket nalkades, och den sjukes tankar blefvo åter osammanhängande och förvirrade. Under yrseln tyekte ban sig föra sina skaror till strid. — För Spanien: och Carlos; ljöd det trån hans bleknade läppar — han upprepade nampet på flera af sina officerare, bland andra ODonnel; för hvars oförskräckta mod han haft den största aktning. Hastigt sjönk han tillbaka på: örngottet, och allt var slut. ; konungen reste sig långsamt från sin knäböjande ställning och tillslöt med egen hand dens ögon,som varit så nära att återvinna hans krona. Requiescut. in pace, sade han högtidligt. Han dog såsom det höfves en tapper soldat och en trogen undersåte. Sire, ni har blifvit bedragen, utropade flera ; af de närvarande. EL Tion, — de kunde i detta ögonblick endast gifva den äl