Aftonbladet – 29 september 1859, sida 2

sigte — detta drag af melankoli, som många hafva ansett förebåda de spanska och franska bourbonernas fall. Efter mönstringens slut hölls en rådplägning af ministrar och. generaler, men den okufliga energi, den starka vilja, det snille, som fordom ledt dem, fanns ej mera, På min: heder, sade ODonnel, då han efter mönstringen slut gick till sitt qvarter, tillsammans med Lilini och sina unga vänner, var icke hans majestät lika tungsint som sin höga namne, kejsar Carl den femte, då han firade sin egen begrafning. Han har också gjort det, anmärkte grefven dystert. Hans följeslagare sågo på honom med förvåning, Eller rättare sagdt, det spanska konungaväldets,, tillade deff förre, hvilket är detsamma för honom. En kung, som mistat sin krona, är blott en gengångare. Mistat! upprepade öfversten; bhan skulle haft den föret. Han kunde räcka den med handenx, svarade spanioren; det var endast dåliga rådgifvare. som hindrade honom från att gripa den. Hade den dödes råd blifvit följdt, så skulle så väl Don Carlos, som El Tio nu bafvå varit i Madrid.n ;Han skall ännu komma dit! utropade irländaren hastigt. Och dermed slutade samtalet. Grefven sva. rade intet; det syntes tydligt för både Harry och hans vän, att han ansåg furstens framgång hafva blifvit nedmyllad i samma graf som hans general, : Efter rådplägningens slut, under hvilken sulla möjliga förslag; utförbara och outförbara nade afhandlats, ankom en adjutant med orler att Linini och de unga engelsmännen skulle infinna: sig hos konungen. (Forts.)