Aftonbladet – 28 september 1859, sida 3

Skall ni lemna mig nu, då vi så nyss talat om framtiden, sade Don Carlos; om vårt. intåg i Madrid och vår rättvisa saks: seger? Är det ingenting som ni önskar ? tillade han. ..Fins det någonting, hvarigenom er konung kan visa sin tacksamhet? Ett matt jan, ljöd från den döendes läppar och han vinkade åt de närvarande att iemna rummet, der blott Don Carlos stannade vars: 1 Nära en timma förflöt innan de åter firigo inträda. Är här verkligen ett så grymt: brott besånget?. frågade spanioren, då han befann sig I försalen med sina vänner; så giriga jag väl vet att hans landsmän äro, kan jag knappast förmå mig tro någon Vara mäktig af en så lågsinnad handling. Jag vet,, tillade han det han vände sig tilldoktor Curry, att ni eger ett ingalunda vanligt mått af kunskaper; men kunna ej dessa för en gång hafva bedragit er?, — Kunskaper bedraga aldrige, svarade doktorn allvarsamt. Jag skulle kunna uppgifva det gift han användt, det medel han begag nat, att införa det i såret. Det är ej endas öttet som är förgiftadt — detta skulle-jag måhända kunnat besegra — : med djefvulsk slughet har mördaren äfven lyckats förderfva märgen i den krossade benpipan., jo Öck han har undkommit! utropade Lilini och såg sig omkring. Sofver den cviga rättvisan 2) j Utan ett enda ord: vidare lemnäde: han huset och gick ut på torget derutanför, hvares ågra officerare samlat sig för att. få-under rättelser om sin chefs tillstånd. -Betagna af fasa, hörde de havs berättelse, och förskr ckhiga voro de hotelser, som ljödo från deras läppar. (Forts. följer.) 4