Aftonbladet – 28 september 1859, sida 2

mr Burg, då ni afstody edra förfäders sköna landsträckor till en bedräglig skälm, som ej har mera af er slägts blod i sina ådror än jag. Är detta ert allvar? Mitt allvar! Det vore minsann ett bedröfligt skämt, om någon ringa orsak kunnat bringa mig och Peter till detta förd— hm, detta romantiska land, så tror jag det bör heta. Men det var väl för er, Harry, att jag höll mina ögon öppna, då ni blundade, Den skurken kan inte sälja eller belåna ett enda tuonland af godset. Jag har tagit fastebrefvet från sitt förvaringsrum, och detär kanske så godt att jag genast säger hvar ni bör söka det, innan jag nu snart kanske blir hängd — nej, jag ber er vän ursäkta mitt misstag — skjuten skulle jag säga för mitt besvär. Jag skulle just vilja se den, som ämnar skjuta doktorn, eller röra ett endå hår på hans hufvud, sade William Franklin: och granskade kallt sina pistoler, så länge jag står bredvid honom, jag säger intet mera. Om jag kunde tro, att någon verklig fara vore för handen, anmärkte Harold Tracy, så skulle jag föreslå att vi genast ledsagade honom till floden, bemäktigade oss en båt och förde honom ombord på Saracen, der han vore i säkert skydd. Han såg på Lilini; medan han sade detta, men spaniorens utseende var fullkomligt lugnt, som om han ej ens hört det. Han bade gått i borgen för främlingens säkerhet, och detta ansåg han vara nog. .Skrammel af vapen hördes utanför porten, ett tecken till att generalen gjorde sin rund. De båda vännerna, åtföljda af Tom, skyndade till dörren, för att förvissa sig om hvad som hände. Grefven tog detta tillfälle i akt, och i samma ögonblick de vände ryggen till, stack han oförmärkt ett papper i handen på doktor