Aftonbladet – 28 september 1859, sida 2

öfvertygelse, då jag rätt betänker saken, att de skjutit eller hängt oss. Skjutit, min bästa sir, skjutit ers, inföll öfversten hastigt, rädd om sitt regementes heder. Mitt folk bänger aldrig sina fångar. För ett sådant öde löper ni ingen fara. Ingen annan fara heller, vill jag hoppas? sade Harold med någon oro. ODonnel betraktade sin vän med en förligen blick. Tala ut, herre, sade doktorn. . Öfverbefälhafvaren vet af deras arreste-. ring. Fångens papper blefvo skickade till honom. ; Jag svarar för denna främlings säkerhetp, sade grefve de Lilini med bestämd röst. Detta var första gången som han talade. något. : Hvem är denna herre, Harry? hviskade skotten, Den plundrade arftagaren till Burg-Hall föreställde dem för hvarandra. Båda de unga engelsmännen betraktade dem uppmärksamt. Ej en blick, ej ett leende af igenkännande kunde förmärkas på deras ansigten. Är han spanior? Jag tror det. Han talar ganska god engelska. Ja, verkligen förvånande brav, svarade Hafold torrt. Ifrig att godtgöra sin försummelse, då han skickat fångens papper till hufvudqvarteret, lemnade ODonnel hastigt sina vänner, för att om Möjligt afvända allt obehag deraf. Och hvad är det väl, min bästa doktorp, sade Harry, som förskaffat mig nöjet af att je er i Spanien?n Ni må väl fråga det, svarade doktorn ned en suck: Jag börjar nästan tro, attjag var en-stor narr som kunde företaga en sålan resa; nästan lika stor narr söm ni. sjelf,