Aftonbladet – 26 september 1859, sida 2

skaran återkom till ofvannämnda värdshus, som förr varit ett bergfäste, så fördes mr Bight och hans olyckskamrat till ett hvälfdt rum i jordvåningen och fängslades vid ett par af de pelare, som i dubbla rader uppburo taket, sedan de förut blifvit noga visiterade och beröfvade alla saker af värde. Det förfärande bevis han nyss haft att samma öde varit dem båda bestämdt skingrade Jacks misstankär, att kässören förrådt honom åt Helsman, öfver hvilken han svor en fruktansvärd hämd, om han någonsin skulle återse England. Jag kan skaffa den skurken i galgenn, mumlade han flera gånger mellan sina sammanbitna tänder, och det skall jag göral Jag kan göra sir John ett ännu värre spratt,, tillade hans medfånge. Jag kan göra honom ärelös och kullstörta hela den skenbara bygnad af rikedom och anseende, som endast är grundad på bedrägerier och brott. O, en sådan narr, en sådan fåne jag var, som icke förmådde genomskåda hans: smilande skurkaktighet!b tillade ban med häftighet. Jag skulle vilja gifva mitt lif, om jag kunde få hämnas på honom. Det vore icke nog, svarade en djup röst bredvid honom. Det var grefve de Lilini som talade. Osedd af dem hade han en stund åhört deras samtal, Ert lif har ni redan förverkat,, sade han till kassören; det har ni således ingen rättighet att gifva. Hyad ni kan gifva är er ånger, er uppriktiga önskan att försona edra brott och er föresats att bättra er för framtiden. Mina brott! upprepade fången med orolig röst. Jag vet icke af några brott. Olyckligel utropade spanioren. Skall jag behöfva väcka ert minne deraf? Finnes icke i denna stund någon, som i fräramande