Aftonbladet – 26 september 1859, sida 2

sta uppmärksamheten på att ingen fordrat af regeringen alt lemna fritt spel åt lögnen, förtalet och villfarelsen,. Lögnen och förtalet äro brott, som hemfalla under domstolarne, och till och med den bona fide begångna villfarelsen är en förbrytelse, som ej undgått lagstiftarens förutseende. Vi tro oss ha läst allt hvad som blifvit skrifvet om detta ämne under den korta period af förhoppning, för hvilken Monitörnoten satt en gräns, och vi ha endast förnummit önskningar, som ingalunda äro oförenliga med statsförfattningen och samhällsordningens grundvalar. Skulle det väl ligga någon fara för statsförfattningen, för samhällsordningen deruti, att tidningarne åter blefve insatta i arbetets och industriens allmänna rättigheter genom upphäfvandet af skyldigheten att på förhand förskafta tillståndsbevis, och i den allmänna rättigheten att af domstol dömas genom upphäfvandet af varningsgraderna? Vi tro det ej och vi begagna oss af den frihet, som: Monitören lemnar oss, för att inse det; det vore ej svårt att bevisa det, men det är gagnlöst att med stor pomp och ståt af argumenter draga i härnad mot ett faktum, och detta faktum består denna gången deruti, att Monitören icke är af vår åsigt. Detta afgör frågan. Situationen skall följaktligen förblifva sådan den är, och tidningarne lära väl vara nödsakade att finna sig deruti. De få kännas vid obehaget, men ansvaret och, vi våga säga det, de svåraste olägenheterna drabba andra., i pe EE