Aftonbladet – 24 september 1859, sida 3

zamla tunga plogen, vid det eller det gamla dåliga fruktträdet, vid den eller den otympliga parkgruppen, vid det:eller det smaklösa blomsterfnasket. Men vi hafva nu föresatt ss att icke köra fast i första grind. I trädgården måste man lära sig tålamod. i Och sådant måste man framförallt hafva i Holland. De goda egenskaperna hos dess folk tigga på djupet. Vill man göra det rättvisa, så får man icke ställa England uch Skottland framför sig ock derefter döma allt i Holland. Det fordrar att dömas från egen botten; att man ej skall begära mer deraf, än det till följd såväl af landets natur som folkets karakter och deraf beroende historia kan vara. Alltså det första allmänna omdömet vi tilliåta oss om Hollands odling är det, att denna odling icke står så särdeles högt, isynnerhet om den jemnföres med Englands, Skottlands och Belgiens. Hvad trädgården åter särskilt beträffar, så har den naturligtvis äfven sitt att säga om ett folks karakter. För att trädgårdsodlingen skall blifva mycket allmän i ett land, fordras att landtbruket först och främst skall hafva hunnit temligen långt i utveckling, Vidare, att folket är ett mycket arbetsamt och hemkärt folk; att lanlet är temligen folkrikt och icke alltför fatigt; och slutligen, hvilket knappast torde benöfva tilläggas, efter hvad som blifvit sagdt om arbetsamheten, att folket är ett sedligt och upplyst. folk, ; Detta träffar också i de flesta fall in på Holland. Holländaren är en af Europas förnämsta arbetsmyror, om han äfven på sednare tider låter engelsmannen taga lofven af sig. Han håller af sitt land lika mycket, om :J mer än någon annan europå. Och utrustad med en stark portion sjelfständighetskänsla och ett godt sundt förnuft, har han :j låtit kyrkan förderfva sig. Han är god orotestant. Han leker icke bort sin tankesraft vid radbandeti böner och mysticism; ban srubblar ej heller bort den i terminologisk ilosofi. Både hans egen inre utrustning:och sampen mot den yttre naturen göra att han våller sig jemt i arbete. Detta är nu kanske mer än som behöfts tr att bevisa, det -holländarne måste vara lugtiga trädgårdsmästare, och att trädgårds,dlingen der: måste bafva hunnit ett godt tycke. Men — skulle det verkligen vara så rätt att hålla litet på det stora sammanhanset här i verlden? Skulle det vara så orätt tt söka visa, hurusom äfven de aflägsnaste ch skenbarligen obetydligaste yttringarne af tt folks lif bäst förklaras ur detta folks lifi let stora hela? Är det:väl så:orätt att föröka sammanbinda hvad. skråandan splittrat ch, sålunda om än i aldrig så ringa mån, biiraga dertill, att allas samband med alla och ned allt blir alltmer kändt och erkändt? Eller -hvad är det som så länge hållit det olk inom folket, som kallas. arbetare, det må iu utöfva sitt arbete på hvad föremål som elst — hvåd är det som hållit och håller rbetets folk i vanmakt, om ej skråsinnet med jess: olycksaliga böjelse att se allting bitvis, unktvis, och att, i fäktandet för sitt lilla inresse, lemna det allmänna åt sitt öde och jelf afsköra de lifsådror, hvarigenom den nskilte och de för vissa ändamål samverande enskilte dock först kunna blifva hvad e böra blifva? (Forts.)