Aftonbladet – 24 september 1859, sida 2

STOCKHOLM den 24 Sept Man öfverraskades i gårdagens Posttidning af en kongl. förordning rörande utsträckt frihet för bergshandteringen, hvilken ej kan annat än framkalla tillfredsställelse och väcka goda förhoppningar, såsom utgörande ett nytt och ganska omfattande steg på den bana af reformer i näringslagstiftning, som under konung Oscars regering med framgång beträddes. Redan i 1846 års smidesförordning hade. regeringen förklarat sig vilja framdeles tagai öfvervägande, om och i hvad mån ytterligare utsträckning af den då medgifna frihet ijernhandteringen lämpligen skulle kunna stadgas. och hHärvarande författning kan således betraktas såsom ett infriande-afdet sålunda gifna löftet. Hufvudpunkten i den koöngl. förordningen är, att jernhandteringen, så väl för stångå. jernsoch manufakturverk som för masugnar och hyttor, ställes i samma kategori som andra fabriker och underkastas de: allmänna stadganden, som för dessa äro gällande, hvarigenom ej mindre de många föråldrade bestämmelserna i hammarsmedsoch masmästarordningarne än det besynnerliga tvånget för egare af bergsmansjord, attutöfva tackjernsblåsning. på en gång. försvinna, äfvensom inskränkningarne i fråga om tillverkningsbelopp och arbetsmetod upphäfvas. De farhågor, hvilka sannolikt från vissa håll komma att förnimmas vid detta tillfälle: likasom alltid, då fråga uppstått om att lossa banden på näringsfribeten, skola — vi äro derom öfvertygade — befinnas lika grundlösa nu som tillförene, sedan erfarenheten tillfullo styrkt, att en industris bestånd och framåtskridande ingalunda betingas, utan tvärtom förlamas af tvånget, monopoliserandet och isoleringsbegäret. Och då man sålunda har fullt skäl att med tacksamhet erkänna de upplysta, frisinnade och välbetänkta motiver, som dikterat regeringens beslut i detta ämne, bör man hoppas, att den andra statsmakten å sin sida vill söka verka i samma riktning genom tillvägabringandet af reformer i den olämpliga beskattning, hvilken trycker såväl ifrågavarande som andra näringsgrenar. Bland dessa torde i främsta rummet böra nämnas qvarnskatten såsom grundskatt, hvarigenom alstras ett tvång och en inskränkning i qvarnanläggningsrätten , som äro i högsta grad menliga och som på senaste tiden visat de besynnerligaste resultater, så att man ft; ex. i vissa svenska hamnar måst utrikes ifrån inskeppa mjöl af samma sädesslag, som man derifrån exporterat. Den kungliga kungörelsen har följande lydelse: Vi CARL etc. göre veterligt: Sedan Vi, uti Vår nådiga förordning angående stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen den:27 April 1846, i öfverensstämmelse med rikets ständers underdåniga hemställan, förklarat Oss vilja tramdeles taga i öfvervägande om och i hvad mån ytterligare utsträckning af den då medgifna friheten i Jernhandteringen lämpligen kunde stadgas; så och efter det bergsöfverstyrelsen, enligt nådig befallning, dels afgifvit förslag till nya hammarsmedsoch hytteordningar, hvaröfver fullmäktige i jernkontoret sig i underdånighet yttrat, dels ock inkommit med utlåtanden i anledning af de utaf bemälte fullmäktige förordade lagstiftningsgrunder i berörde ämnen, äfvensom beträffande de åtgärder i öfrigt, som till jernhandteringens befrämjande kunde finnas lämpliga och nödiga, hafve Vi nu låtit detta ärende Oss föredragas; hvarvid, enär, genom den i sednare författningar medgifpa frihet i koloch tackjernshandeln, den väsentliga grunden till skilnad emellan bergshandteti.g inom och utom tackjernsbergslag upphört, samt för öfrigt denna bandtering och de näringar i allmänhet, hvilka afse förädling af mineralrikets alster, numera icke synas böra vara underkastade särskilta inskränkningar eller andra föreskrifter för rörelsens bedrifvande, än dem, som gälla för likartade näringar, och lossandet af de från äldre tider ännu bibehållna band å bergshandteringen kan verkställas utan samtidig rubbning uti nu fastställda grunder för dess beskattning, hvars lämpande efter förändrade. förhållanden i allt fall kan blifva föremål för särskilt pröfning; — Vi funnit godt att, med upphäfvande af nu gällande hammarsmedsoch masmästareordningar äfversom af Vår ofvannämnde förordning angående stångjernssmidet och den göfre jernförädlingen den 27 April 1846 samt hvad för öfrigt i strid mot nedanstående bestämmelser finnes stadgadt, härigenom i nåder förordna som följer: g 1. Masugnar eller hyttor, stångjernsbruk, manufakturverk och alla andra inrättningar. som aftse tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej äro såsom hbandtverkerier att anse, skola, i afseende å vilkoren för rörelsens utöfning, bänföras till fabriker och således, utan inskränkning i fråga om tillverkningsbelopp eller arbetsmetod, vara underkastade de stadganden, som angående fabrikers anläggning och drifvände äfvensom beträffande der anställde arbetare, äro i all: mänhet gällande; dock att anmälan om anläggningen bör ske hos bergsöfverstyrelsen, som tillståndsbevis utfärdar samt derom. underrättar bergmästaren jemte vederbörande Vår befallningshafvande eller magistrat. Vid redan behörigen-anlagda verk af ifrågavarande beskaftenhet må rörelsen, med den frihet ofvan är. nämnd, utan särskilt anmälan eller tillstånd. utöfvas. 6g 2. Mom. 1. I öfverensstiämmelse härmed och till följd af den frihet, som sålunda blifvit medgifven jemväl för tackjernstillverkningen, kommer den skyldighet till blåsning i hytta eller masugn, som bittills ansetts åligga FR TALSKEDOEN TSARENS