Aftonbladet – 23 september 1859, sida 3

ohjelpligt envis häri. Frågan vore snarare, hvad vinst du icke skulle draga deraf: Det är en underlig. historia; tillade han. och såg på kaptenen med ett retsamt leende, som skulle sätta din verksamma hKjerna i föllt arbete, tills du kunde skörda någta fördelar deraf.n Hvarföre skördar du inte sjelf några fördelar deraf? frågade den förre, ännu mera nyfiken. Emedan jag ej har nödvändiga bevis. Men om du får dem ?) Hml! mumlade Brandon tveksamt. Generalen är en slug: kamrat: envis: som en gammal stöfvel och listig: som en räf. Han sade mig inte allt. ; Huru så? Han förteg namnen. Men låt oss inte tala mer härom nu, tillade Brandon. Jag skall nog hålla mina ögon öppna, då vi komma till London, det lofvar jag dig. Albert Mortimer kände mannen för väl att för ett ögonblick: tro, det! någon skymt af heder, känsla, eller uppmärksätöhet var orsaken till hans envisa tystnad. Han Kunde blott hafva en bevekelsegrund — egennyttan — och han beslötinom sig att icke lemna något niedel oförsökt till: gåtans lösande: Jag skall skrifva till min mor, tänkte han; hon känner: väl till alla förhållanden rörande general: Trelawneys lif i Ostindien, hvarom: jag är okunnig. En ledning, så fin som : ett! hårstrå, är nog för mig. Hvad är det du funderar på? frågade Brandon Burg sin gäst, öfverraskad-af hans tystnad; Närjag ser dig sitta så der med sänkta ögonlock som en räf, hvilken -låtsar sofva, så vet jag att något illfund är i antågande — det är ett natärtecken, som en ins dian skulle säga — sluga karlar: de der röde skinnen., Det syns väl aldrig till några så