Aftonbladet – 23 september 1859, sida 3

hufvudet till tecken att hans begrepp råkat i fullkomlig. oreda.v Jåg trodde just det, fortför doktort. Nå väl, jag skall väl säga dig hur det förhå sig; vi-äro på vägen till Spanieii Det var eget att se den verkan detta namr gjorde på vVeteratien, som tjenat der under alla. Wellingtons. ärorika. fälttåg. Han reste sig hastigt upp från en kappsäck; hvarpå han missmodigt kastat sig ned, rätade upp sig till sin. fulla. längd, och: förde högra handen till sin-venstra sida; liksom för att fatta sabeln: Den garile krigsmannen såg helt nedslagen ut, då han erinrade sig att den fattades. Den är ej: med, Peter;ödetvar icke: möjligt att täga den med oss; fortför den förre; 1. allå fall äro vi ute på en fredlig. expedition; klimatet på halfön skall värma vårblod och göra oss båda godt. I alla falls; tillade han med mycken bjertlighet vär det bättre, att jag tog. dig med. mig; än om. jag. skulle hafva :lemnat: dig undersex: månaders tid; eller kanske ännu längre, i Carlisle fängelse: Jag .kunde inte uthärda tanken derpå. Doktor Curry var: inte så olik en af de fula och besynnerliga nötter! som, ihfödingarne påAfrikas kuster så mycket värdera — skrofliga och osmakliga till det. yttre, men: med en kräftig och god kärna. Det hände icke ofta att han lät sin naturliga välvilja. bryta fram i ordsmen då det någon gång: hände, sågingö de rakt till hjertåt; man kunde ej; ett ögone blick tvifla på dem. , FR Peter förstod honom väl och fattade den fratnräcktahanden: Jag förståt,, stårimade hän, ty att tåla föll sig alltid svårt för den. gamle mannen; pboken — och papper, ja — från Burg: Hall! det är allt rätt, tilläde han. 3 Tyst) sade hans herre, rädd att någor: kunde lyssna på dem. Forts.)