Aftonbladet – 23 september 1859, sida 2

petitionera, hvilken rättighet visserligen tillhör hvar och en svensk medborgare, men alls icke prestsällskapet såsom sådant. Head angick innehållet, fanns visserligen mycket, som var sannt och rätt, men. en del var sådant, att det fått sina kråkor; och som prestsällskapet alltså med hänsyn till adressen icke kunde fatta nåxsot beslut, ansåg sig ordförandenicke heller deröfver kunna bevilja någon diskussion. Kyrkoherden Lundåbergsson ansåg dock rätt och tillbörligt, att; då petitionen blifvit prestsällskapet delgifven, dess medlemmar också hade rätt att öfver densamma sig yttra, ehuruväl någon egentlig diskussion derom icke kunde komma i: fråga. Afdenna sin rätt begagnade han sig ock genast, och det. så dräpande, att helt visst ingen. af. dem, somhörde hans föredrag, efter den betan kände någon slags lust att sätta sitt namn under en slik petition. Petitionen var formvidrig,, yttrade han ibland annat, och tonen deri sådän, att han icke kunde nog: förundra sig öfver huru personer med: någon bildning kunde sammanskrifva något sådant i afsigt att dermed framkomma för tronen. Höfligt borde väl en undersåte skrifva till sin konung, och hade man detta anspråk på. hvilken som helst, med ännu. mera rätt hade man det väl på presters Fe. Je: Kyrkoherden Ternström, som genast -fick ordet; försökte icke ens något försvar för adressen, utan af: gaf endast en förklaring öfver anledningen till densamma samt försökte två sig sjelf och kyrkoHerden Lagergren rena från all delaktighet uti -essnuvarande utseende, för hvilket hofpredikanten Angeldorffallena gjordes ansvarig. Af Göinge härads prestsällskap hade de — Angeldorff, Ternström och Lagergren — blifvit utvalde att till K. M.; uppsätta en adress angående det betänkliga i kyrkans ställning och botemedlen deremot, och hade de sökt fullgöra detta sitt uppdrag på så sätt, att de hvardera på sig tagit em viss del och deröfver skriftligen uppsatt sina tankar, hvilka skriftliga uppsatser sedermera blifvit lemnade till Angeldorff, som deraf: för ändamålet i fråga begagnat så litet eller så mycket som han ansett nödigt; Ternström för sin del ville visst icke försvara tonen i adressen, den kunde varit något mildare, men Angeldorff hade författat adressen; en annan hade han förut uppsatt, hvaruti uattryck funnits, som varit vida skarpare än i den förevarande; den hade han dock fått taga tillbaka och omarbeta, och frukten af den omarbetningen var den närvarande adressen. Ändamålet med oftanämnde adress skulle vara att genom: en mängd underskrifter från presterskapets sida gifva åt K.M., om icke just en påtryekning, så dock. ett moraliskt stöd i fråga om ett energiskt tillämpande af våra lagar emot sektbildare inom kyrkan. — Genom attpå detta sätt vilja från sig på hofpredikanten Angeldorff vältra hela skulden för det oriktiga, som iifrågavarande adress förekommer, var det så långt ifrån att kyrkoherden Ternström vardt rentvagen, att han fast hellre i insändarens ögon åtminstone stod: der så mycket orenare. Kyrkoherden Hammar varnade på det allvarligaste och hjertligaste i ett väl motiveradt föredrag för att underskrifva en så beskaffad petition, erinrande.derom, att Lunds stifts presterskap dragit nogskam och nesa öfver sig genom en föregående petition i ungefärligen samma anda och från nära nog. samma håll som den förevarande, och kyrkoherden Gustafsson förklarade sig omöjligt kunna begripa huru konungen skulle kunna för sina handlingar, med hänsyn till de brännande kyrkliga frågorna; hemta ett moraliskt stöd deraf; att: prester, huru många som helst; satte sina namn under en: petition; som. till sin form var vidrig, till en.del af. sitt innehåll oförsvarlig, och till tiden, när den framlägges, olycklig, i det den och regeringens förslag till dissenterlag med hvarandra sammanträffa ; var dock derom öfvertygad, att, om hans majestät från: presters underskrifter På denna petition skulle hemta något moraliskt stöd för sina åtgärder mot olika tänkande ireligiösa mål, komme det stödet helt visst att blifva ytterst klent, eftersom troligen ingen enda, som gjorde sig mödan med att allvarligt genomläsa och pröfva petitionens innehåll, kulle derefter utan reservation underskrifva; sitt namn, Som härpå intet gensvar följde och ordföranden återkallade till ordningen för dagen, lemnades petitionen i fred, och som man vill hoppas, kommer äfven hans majestät att numera lemnas-i fred för petitionen.